Sista julen som ettbarnsfamilj?

Vi njuter av julledigt tillsammans men visst är det lite tungrott att höra ljudet av telefonen som inte ringer. Min sinnesstämning är som sådan att måndagarna är jobbigast och då särskilt tiden när jag vet att "Nu stänger kansliet för dagen". 

I pandemin är det också svårt att hitta sysselsättning tycker jag. Vi är främst hemma. Nu har jag ändå scannat nätet och hittat tapeter till Hannas rum och eventuellt till Pyttes rum, så jag har börjat förbereda för det. Jag plockar, rensar och städar för att tömma hjärnan en stund. Hinner tillåta mig att tänka att detta trots allt nog är sista julen som ettbarnsfamilj.

God fortsättning!

Nio månader plus

Ja, då har det hänt igen Pytte, att jag missar att i rätt tid skriva ett par rader om att en månad hunnit gå. Det betyder inte att vi inte längtar, tvärtom. Självklart uppmärksammade vi väntan i helgen som var. Vi provade att göra kinesiska salladslökspannkakor, de blev så där nu första försöket. 

Jag fantiserar om att du är hos oss nästa lucia. Undrar just om du här utklädd till en liten tomte eller tärna då. Din storasyster, som pratar så mycket om dig, kom inte på vad hon önskade sig när tomtenissarna bad om en önskelista. Det hon kom på var en handkontroll till dig, så ni inte skulle bråka om hennes. 

Ja, syskon, ni kommer nog hinna bråka om både det ena och det andra. Fast förhoppningsvis mest skratta tillsammans.

Att välja böcker till barn

Har ni hängt med i kritiken av influencern Margaux Dietz  barnbok som släpptes tidigare i höst och nu nominerats till Adlibrispriset i kategorin Årets barnbok 0-6 år? Boken heter Arnold reser till Sydafrika och de enda människor som porträtteras är vita. Därav kritiken.

Författaren försvarar sig med att de enda människor som porträtteras är barnets familj, som ju är vita, sen är det bara djur med i boken. 

Jag sällar mig till kritikerna. Här har hon haft världens chans att göra en inkluderande bok. Men hon har inte sett det, inte heller hennes omgivning verkar ha gjort henne uppmärksam på det eller undrat varför Sydafrika ens är med i titeln.

Fast allra mest är jag nog kritisk till nomineringen, att inte juryn har sett det. För att barnböcker ofta är usla på att vara inkluderande vet jag redan. 

Jag har fått leta så många gånger för att hitta barnböcker som inte bara porträtterar vita och ännu mer för att hitta barnböcker där det finns en huvudrollsinnehavare eller åtminstone en namngiven karaktär med annan hudfärg än vit. Detta är också något jag uppmärksammat bokaffärer på inte bara en gång. Jag minns när jag frågade på en bokaffär i Borlänge var jag kunde hitta nån bok där alla inte karaktärer var vita och butiksbiträdet tänkte efter innan hon svarade "Pelle Svanslös kanske?" och jag svarade lite syrligt att han ju är en katt. Det här är ju genomgående också vad gäller filmer och leksaker.

Hanna har en välfylld bokhylla, men jag är väldigt selektiv i vilka böcker jag köper. Det är extremt sällsynt att se mig köpa en barnbok där karaktärerna endast är vita och det är ytterst medvetet. Undantaget är ett par böcker av Astrid Lindgren. Hon har också ärvt Pettsson-böcker och Alfons-böcker. 

Olikaförlag har jättebra, inkluderande, böcker för barn.  

Ett instagramkonto som är fantastiskt på att belysa och problematisera detta och annat, prata om rasism, rasistiska strukturer och antirasism helt enkelt, är action4humanity_se. Ett till följtips är svarthistoria. 

Åtta månader och lite till

Som kombinerad fars dag-present och åtta månaders väntan blev det varsin bagagetagg till barnen samt passfodral och bagagetagg till föräldrarna.

Hanna tjöt av lycka och ville direkt sätta fast bagagetaggarna på väskorna till sig och Pytte. Ja, fortfarande är det Pytte och om man frågar vad hon tycker lillebror eller lillasyster ska heta säger hon "Han heter Pytte". Nja, på den, men definitivt ett smeknamn som kommer hänga med ...

Jag vet att många väljer att inte berätta för barnen, bland annat på grund av oro att de ska tycka den långa väntan är jobbig och lång vilket den ju är. Men jag måste säga att Hanna tar det fantastiskt bra. För vår familj skulle det inte fungera att hålla henne utanför väntan. Hon vill och behöver känna sig inkluderad. 

Vi längtar efter dig, Pytte!

Sjunde månadens sista dag

Förra veckan vände mitt mående till det bättre. I dag har jag mått så där men tänker att jag har tagit mig igenom denna dag också. Ja, faktiskt denna månad i och med att vi går in i den åttonde väntansmånaden i morgon. Jag får visa vid tillfälle, förhoppningsvis imorrn, vad som blev för att fira det. En liten grej men glädjetjutande tjej, kan jag meddela.

Jag broderar en del, nätahoppar desto mer och så har jag laddat ner appen Memrise och tränar nu kinesiska för fullt. Väldigt roligt! Svårt, så klart, men inte omöjligt. 

Zài-jiàn!

Att inte drunkna i sorgen och längtan

Nu kämpar jag för att hålla huvudet ovanför vattenytan. Försöker att fokusera på närmsta målet, att ta sig fram till nya väntansmånaden november utan att drunkna i sorg och längtan.

Det började igår och så har sorgen stegrat. Jag har suttit i digitala jobbmöten och fått anstränga mig så för att inte börja gråta. I dag när arbetsdagen äntligen slutat och jag hämtat från förskolan, har jag kunnat gå undan en stund för att få gråta ur mig. Det är inte roligt att visa sorg inför sitt barn. Men ibland måste vi. Visa och förklara så enkelt och åldersadekvat som möjligt.   

Varför kommer det nu? Jag tror att flera faktorer spelar in. Förra gången var det ganska precis så här länge vi hade väntat innan det började bli riktigt jobbigt oftare. Då hade vi en sommar framför oss och bokade in en charter. Nu däremot är det höstgrått ute, jag jobbar hemma ensam i ett tyst hem utan kollegor att tjattra bort fikarasterna med och på grund av corona träffar vi knappt människor på fritiden heller. Av samma anledning åker vi inte heller till köpcentrum eller restauranger. Vi är mest hemma. 

Förra gången vi väntade skrev jag en dikt eller ett citat varje vecka. Jag räknade ut att vi är inne på vecka 32 nu och då hade jag skrivit detta citat som tillskrivits Johnny Depp förra gången: "People cry, not because they are weak. It's because they've been strong for too long". 

Citatet passar in ganska bra i dag kände jag. Nu ska jag lägga huvudet på kudden och berömma mig själv för att jag tog mig igenom denna dag helskinnad, fast jag tyckte att det var så vansinnigt jobbigt.  

 

Gimovarianten på mjölk- och äggfria taiwanesiska ananaskakor

Så här gjorde jag en väldigt god taiwanesisk ananaskaka (Taiwanese Pineapple Cake), där jag utgick från detta recept med superbra instruktionsvideo men freestylade utifrån vad jag hade hemma. 

Vanligen görs taiwanesisk ananaskaka på vintermelon, som jag förstått det. Men denna variant är alltså på ananas. 

Formarna

Aluminiumfolie

Gör så här.

Riv av en bit aluminiumfolie, bred som en A4 ungefär. Vik så att du har en lång remsa, som du formar en ihålig kvadrat av. Jag "fäste" mina med att linda en foliebit i hörnet där folien "sattes ihop". 

Tips! Är det inte så noga för dig hur formen blir, kan du använda pepparkaksformar i stället och få lite hjärtan etc.

Fyllningen

0,6 dl rörsocker

0,6 dl socker 

3 dl krossad ananas

1 tsk citronkoncentrat

Gör så här:

1. Sila ananasen och få bort vätskan. 

2. Koka ihop med de andra ingredienserna, cirka 10 minuter. 

3. Låt svalna tills det stelnat. 

Kakan

Du behöver kakmjöl/cake flour: Det verkar inte finnas i svenska affärer, finns något som heter kakmjöl men verkar inte vara samma sak. Jag googlade och följde denna instruktion: Mät 2 msk maizena och placera i en kopp som rymmer 2,4 dl. Häll försiktigt vetemjöl över maizenan tills du kommer upp till 2,4 dl sammanlagt. Du ska inte "packa" mjölet. Gör detta för varje mått du behöver, du kan göra mer och spara till senare. Sila blandningen 4-6 gånger. Redo att användas. Det beskrivs bli lite "fluffigare" kakor av mjölblandningen. 

3 dl kakmjöl/cake flour

3 msk kikärtsspad (1 ägg)

0,6 dl florsocker

En nypa salt

2 tsk bakpulver

110 gram mjölkfritt margarin

En skvätt havremjölk

Obs! Receptet jag utgått ifrån innehåller egentligen i stället för 2 tsk bakpulver och en skvätt havremjölk 1 tsk bakpulver och 0,6 dl torrmjölk

Gör så här: 

1. Sätt ugnen på 170 grader.  

2. Vispa smör och florsocker först. 

3. Tillsätt salt, bakpulver, skvätten mjölk och kikärtsspad. Fortsätt vispa. 

4. Tillsätt "kakmjölet". Vispa. 

5. Mjöla en yta och knåda degen till en korv. Dela i tre delar, så det blir tre nya korvar. Dela igen. Det ska bli nio bitar totalt.

6. Rulla de nio bitarna till bollar. 

7. Ta en boll och platta ut till en cirkel i handflatan, ungefär så stor som handflatan. Skopa i fyllning. Det ska gå att stänga igen degknytet, Nyp på alla sidor. Rulla till en smidig boll. Gör samma sak med alla bitarna.

7. Lägg bollarna i varsin form på en plåt. Pressa försiktigt med handflatan. 

8. Baka i förvärmd ugn i tio minuter. Lyft ut plåten ur ugnen. 

9. Vänd försiktigt på formarna, så att den del av kakan som låg nedåt nu är uppåt. Baka ytterligare 5-7 minuter. 

10. Ta ut kakorna, ta bort formarna och låt svalna på galler. 

Klart!