onsdag 23 april 2014

Gästblogg: Föräldrar utan ett barn

Bildkälla: allthetests.com
Jag bad min man att skriva ett inlägg till bloggen, om hur han känner och vilka tankar han har kring svårigheterna att bli pappa. Snäll som han är, så har han gjort det! En mini-varning till den segis som inte upptäckt en av tidernas bästa tv-serier typ tio år efter att den lagts ner: han berättar om en grej som händer i sista säsongen av tv-serien Vänner.

Here it goes:

I den sista säsongen av komediserien Vänner kämpar Monica och Chandler, som länge försökt att få barn, med att få adoptera en bäbis. Mamman till barnet är till en början skeptisk till att adoptera bort barnet till paret, men när Chandler säger att Monica så länge varit en mamma utan ett barn ändrar sig mamman. Chandler och Monica får till slut sitt barn.

Då trodde jag inte att jag skulle tänka något mer på den scenen, men nu beskriver den väldigt tydligt vad jag och min fru just nu går igenom. Vi har i över två år försökt att bli med barn utan att lyckas och under tiden har det mer och mer börjat kännas som att vi båda redan är föräldrar. Vi är redo, men av någon anledning har det inte blivit av.

Efter flera tester av både spermier och gynekologiska undersökningar vet varken jag och min fru och den medicinska expertisen varför vi inte lyckats – för några ”fel” har inte hittats. Det är jobbigt att hela tiden mötas av ännu ett misslyckande. Det blev liksom inget den här månaden heller. Det är otroligt jobbigt att se min frus förtvivlan över detta. Allt jag vill är att ge henne och mig själv ett barn.

Ibland har det känts som vi aldrig kommer att bli föräldrar – att det inte är tänkt så. De tillfällena kommer och går, men innerst inne vet vi båda att det någon gång kommer att ske. Vi kommer att bli föräldrar. Det är vi inställda på och när vi vågar diskutera flick- och pojknamn, var barnsängen ska stå och vilket rum våra tonårsbarn ska ha känns allt lite lättare. Man måste tänka så – annars blir det för jobbigt.

Jag och min fru är precis som Monica i Vänner – föräldrar utan ett barn. Om några dagar påbörjar vi nästa steg i vår kamp och ska förhoppningsvis få prova på provrörsbefruktning. Kanske, kanske kommer det ett barn till oss inom ett år.

10 kommentarer:

  1. Du låter lika klok som din fru;) tack för ett fint inlägg. Håller tummarna för er, nu när det närmar sig läkarbesöket inför ivf. Vi ska också börja med ivf, förhoppningsvis inom några månader. Kämpa på! Belöningen kommer att komma och då är det värt allt:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för de fina orden om både mig och mannen, och stort lycka till! Vi var som sagt på första IVF-mötet igår och det kändes jättebra. Kämpa på!

      Radera
  2. Vad fint att låta din man göra ett inlägg. Tack för att du delar med dig. Många glömmer tyvärr bort hur männen mår.
    Kram på er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Libra, jag fick tjata lite men till slut förstod han att det var en god idé! :) Visst är det så att männens mående lätt glöms bort. Jag kan tänka mig att det blir ännu mer så i IVF-behandlingen. Även om den fysiskt sett tveklöst är tyngst för kvinnan, så måste ju mannen vara en riktigt klippa vare sig han känner sig som en sådan eller inte. Kram!

      Radera
  3. Tack för ditt inlägg! Tror att det är många män där ute som inte vågar tala om hur det känns för dem! Kanske för att de själva tycker och känner att hans jobb är att vara ett stöd för kvinnan. Men varför? Ni män måste ju få vara lika ledsna som oss, era sambos, fruar och få visa det! Det är ok!
    Varma kramar till er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag för vidare alla era fina ord till mannen och han sträcker lite på sig ;)
      Kram till dig Tove!

      Radera
  4. Fint skrivet, gråter här (som så många gånger förr pga detta sabla barnlösa vakuum). Undrar hur många vi är som går i liknande skor i detta nu? Idag tog jag med darrande hand första sprutan i korta protokollet. Hade väl aldrig trott att denna sprutlivrädda människa (jag) skulle klämma ihop det lilla magfettet och på egen hand köra en spruta rätt i. Blev ca en halvmeter längre efteråt :) Inte långt kvar till ert infomöte nu, håller tummarna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, duktiga du! Det ska både jag och mannen, som är så in i bomben spruträdda, lägga på minnet när det är vår tur. Jag håller verkligen tummarna för att behandlingen går vägen för er, H!

      Radera
  5. Känner så väl igen mig. Hoppas att det kommer att fungera med IVF för er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stort tack sockernosen! Vi hoppas också på det.

      Radera

Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.

Vänliga hälsningar
Lina