En helomvändning

Jag har velat fram och tillbaka men nu har jag bestämt mig. Jag tror inte längre att vi väntar en son. Nu säger magkänslan att det är en dotter. Jag drömde om en flicka med mörkt hår och tofsar i natt, att hon väntade på oss. Precis som tidigare syns inte hennes ansikte i drömmen.

Det spelar förstås ingen roll. Det enda som påverkas är att min faktiska gissning ändras. Det har inget med fakta, logik eller statistik att göra. Bara en stark magkänsla. Egentligen tror jag att hon är äldre än min tidigare gissning, mycket närmare tre år. Men där är inte magkänslan lika tydlig, så jag drämmer väl till med 27 månader.

Jag hinner inte tänka så mycket på adoptionsprocessen under dagarna nu, det är för stressfullt och för tungt på jobbet för det. Där behöver jag fokusera på att inte ta kål på mig själv. Men vårt barn känns nära nu, riktigt nära. Är det så att jag snart skulle kunna sträcka ut min hand och nå henne eller honom? Det känns nästan så. En liten men tillräcklig bit av mig har funnit en ny mental energi efter nattens dröm, åtminstone i väntansfasen, och jag planerar att rida på den vågen så länge det varar. Kom igen nu! Måtte detta reservbränsle räcka tills vi kommer fram till det viktiga delmålet. Barnbesked.