Vabruari-väggen

Dra mig baklänges vilken vabruari-vägg vi gick in i. Eller ja, när Hanna äntligen piggnade till var det jag som kroknade. Jag var sjuk och hemma med halvpiggt/sjukt barn och ångade ändå på det jag orkade med adoptionsansökan så fort Tobias kom hem från jobbet på kvällen. Gick tillbaka på jobbet för tidigt och ångade fortfarande på med adoptionsansökan, som jag ju egentligen inte mäktade med. I helgen fick jag därför kasta in handduken helt och bara sova och vila på grund av feber. Samma sak måndag och tisdag orkade jag så smått börja titta på ansökan igen och så var jag tillbaka på jobbet i dag. 

Nu har vi i sakta mak gjort detta:

* Kompletterat utredningen med information som saknades. På engelska har vi fått skriva till:

1. En plan för vem som tar hand om våra barn ifall vi förolyckas.

2. Vilka aktivitetsområden som finns i närheten.

3. Om barnet har eget rum och sover i egen säng.

4. Hur säkerheten i och runt vårt hem ser ut.

*Anlitat auktoriserad översättare som översätter 17 sidor till engelska innan dokumenten översätts till kinesiska. Kostnad och tid: Vi får pappren om sex arbetsdagar, översättningen kommer kosta 8700 kronor.

* Signerat avtal med BV och betalat in halva administrationsavgiften till Barnens Vänner. 49 000 kronor. Här började jag känna "Men HERREGUD, har vi kommit så här långt?! Är vi så här säkra på syskon?! Ja, men gud så fantastiskt!". Det är också världens väckarklocka för oss att vi måste se över våra utgifter vilket jag är vansinnigt peppad på. Jag skriver inlägg om det sen!

* Påtat klart med fotoalbumet som nu ska scannas in och skickas till Barnens Vänner. Albumet visas i digital form för mamman när hon får familjer presenterade för sig. Sedan skickas originalet ner vid barnbeskedet.

Diskret framsida, hehe ...