Hejdå 2013

Vad sägs om 2013?
En bajskorv, eller bara en sol med fläckar?

Ja, hur summeras 2013? Det har inte varit roligt att inte bli med barn det här året heller. Det har inte varit roligt att få mens tolv gånger det här året också. Men det var en varm sommar. Och jag har inte bara behövt gråta i min mans armar, utan vi har även fått skratta mycket tillsammans.

Några vänner är i flyttartagen, men jag har ansträngt mig och träffat nya, lika fina, vänner.

I mångt och mycket känns 2013 ändå som ett mellanår jag tog mig igenom, trots elände. Jobbet har varit en riktig pärs. Men sorgligast av allt är nu här i slutet, när mormor dog. Jag tänker att det är skönt för henne, en gammal trött människa, att få komma till sista vilan. Men det blir tomt utan henne.

Jag vet inte vad 2014 har att erbjuda, jag törs inte hoppas på mer än det fina vi har.

Men hopp har jag, det måste jag tordas leva med. Framtiden, när den nu slår till, jag tänker mycket på den och tillåter mig att drömma. Igår tittade jag på vårt snedtak och undrade vilka affischer som kommer hänga där så småningom. Vem är idol om tio, femton, år? Vad kommer du heta, vem kommer du vara? När än det blir vi ses, så längtar jag så!

Det brukar sägas att även om man klär en bajskorv i guld, så är det fortfarande en bajskorv. Men jag vill liksom inte kalla hela 2013 för en bajskorv, även om jag gladeligen pustar ut och lägger året till handlingarna. Jag får nog i stället betrakta året med det betydligt mer diplomatiska ordspråket "Även solen har sina fläckar".