Kornet är på plats

På tisdag kväll kändes det som lilla julafton. Jag var så pirrig inför vad som skulle komma på onsdag och klev upp tidigt, med lätta steg, för att jobba fyra timmar innan det var dags att ge sig av mot kliniken.

Wow, alltså. Det var häftigt att få se kornet innan gynekologen placerade den där den förhoppningsvis ska stanna ett bra tag framöver. Jag är så glad att vi har nått ett visst mål i alla fall även om vi har en bit kvar. Det här kommer väl troligen kännas som de längsta veckorna i mannaminne.

Det andra befruktade ägget hade dessvärre inte utvecklats som det skulle och kliniken odlar därför inte vidare på det. Först kände jag oro, att vi nu bara har ett befruktat ägg att hålla tummarna för. Men ett är inte så bara och det som vi har ser väldigt bra ut. Min första tanke var att vi förlorade vår backup. Men nästa tanke var i stället, vilken tur att vi hade två befruktade och att det ena blev bra.

Nu är det bara för oss att vänta och se vad som händer. Det är lite svårsmält, så jag ska försöka samla tankarna lite mer innan jag sätter livet på pränt igen. Det har hänt så mycket bara under den här veckan (och det är bara torsdag!) och känslorna har nog inte riktigt hängt med helt och hållet.