Vaccinerad - vad väntar ni på?

Andra sprutan tagen igår, Tobias har tid nästa vecka. Bara att lyfta på luren, Taiwan.

Tisdag, tisdag ljuva tisdag?

På tisdag äntligen bör Taiwans Level 3-lockdown minska ner till 2. Det innebär i så fall att det går att samlas 50 personer inomhus och 100 ute varför vi tror att vi snart får åtminstone en tid bestämd för Skype och förstås att domstolen kommer kunna jobba i normalare takt. 

Av det jag kunnat se har heller Tainan heller haft något fall på ett tag. Senaste dygnet har 13 fall rapporterats, varav noll i Tainan och undrar om det inte var alla i Taipei. 

Så skönt, men vågar knappt tro på det förrän det händer.

Oriiiiimligt

Nu har restriktionerna i Taiwan delvis lättat, men vi får logiskt inse att en skypetid till oss inte är det första som händer bara för det. Jag ringde Barnens Vänner igår för att fråga vad lättnaderna innebär för St Lucy. Hon visste inte, men sa att erfarenheten säger att de är försiktiga. Så nej, inte troligt att skype är aktuellt än på ett tag. Jag vill bara skrika "DET ÄR ORIMLIGT!" men jag får släppa och lägga energin på att vara ledig tillsammans med Hanna. Man får ha tillit till processen helt enkelt.

Att hoppa framåt och bakåt

Ibland ser jag så klart och tydligt framför mig att vi är fyra personer i vår familj. Men ofta tycker jag det är rätt svårt att visualisera. 

På måndag, preliminärt redan på fredag faktiskt, har jag semester och det blir förstås skönt. Vid det laget har Tobias första semestervecka passerat. 

Jag är kluven till årets semester trots allt. Om pandemin tillåter blir det ett par nätter i Piteå men i övrigt främst hemester. Det känns märkligt att vara ledig när man väntar på "den stora resan" men har den så vansinnigt långt framför sig och egentligen knappt kommit längre än för två månader sen vad det verkar som. 

Fyra veckor går ju tämligen fort och det är väl skönt på det sättet, att ha de fyra veckorna bakom sig och få ladda för nästa steg. Ja, det är väl där den udda känslan är. Att vilja få det överstökat, fast så klart ändå inte. Svårt att vara i nuet just nu, verkar visst inte göra annat än hoppa framåt och bakåt i tiden.

Jag behöver nog en uppdateringsdos snart, för att påminnas om hur riktig väntan faktiskt är. Och att han har det bra i väntan. Hanna klappade på kudden bredvid sig i sängen igår kväll. Hon sa "här får Alfred ligga sen". 

Att hålla avstånd

Nu håller vi verkligen tummarna för 12 juli. Det ser ut som att åtminstone delar av Taiwan öppnar då och låt oss nu hoppas att det vi längtar efter ingår där.

Det är en väldigt konstig väntan jämfört med förra gången. Jag får ständigt skjuta längtan framför mig och liksom lägga en deadline framför mig och försöka att inte tänka på det så mycket när också den passeras. Hålla avstånd till längtan. Snart är det semester och det känns skönt att det sammanfaller med att smittspridningen går nedåt i Taiwan.

Väntan, väntan ...

För ett par dagar sedan förlängdes Taiwans nuvarande restriktioner till minst 12 juli. Jag ringde Barnens Vänner och kände ändå viss tröst i att det nog inte spelar roll att vårt ärende inte kommit till domstol ännu eftersom hade det varit där hade det inte gått framåt ändå. Nu när vårt ärende väl kommer dit går det väl förhoppningsvis i normal takt i stället för snigelfart. 

Men det är ju just den lilla biten att det inte ens kommit dit som känns tuff ibland.

Jag såg en nyhet om att i allra sydligaste Taiwan går två städer in i en slags seminivå av nästa Level av lockdown i och med att deltavarianten hittat dit. Det innebär att invånarna inte ens får lämna hemmet för att köpa mat närmsta tre dygnen, utan staten delar ut färdiga kassar med det nödvändigaste vad jag förstod.

Annars ser siffrorna rätt stabila ut i Taiwan. För några dagar sedan var andelen fall uppe i över 100 inrapporterade, kanske på grund av att The dragon boat festival nyss varit. Innan dess har fallen legat på 70-80 flera dagar och nu verkar det vara tillbaka på runt 80 fall.

Vi har i alla fall båda två fått första dosen denna vecka. Så skönt! Nästa dos får vi i augusti.

Gåvor till Taiwan

Den här boken med bilder från Sverige blir det nog till tolken. Hon har kanske tre till likadana från andra svenska familjer, bredvid sju dalahästar. Må så vara hänt. Vi är osäkra på hur väl fosterfamiljen behärskar engelska. Den kan bli till dem också. Jag har letat och letat på nätet efter en med kinesisk text, men där går jag bet. Vågar man sig till Stockholm och Gamla stan eller annat turistigt ställe i sommar kanske det finns att hitta där. Jag ser annars framför mig att man kanske köper någon svensk design, vas eller så, och fyller med svenskt lösgodis i någon fin cellofan till fosterfamiljen. Möjligen något med anknytning till Roslagen där vi bor. 

Sen funderar jag på svenska barnböcker med kinesiska tecken till barnhemmet, men det jag hittat hittills har varit ganska dyrt och inget klockrent. Well, well. Tid har vi ju på oss att hitta det.