En kärleksfull ångvält

Ja, vilken showtime det blev! Lillebror krabat satt inte stilla många minuter utan var verkligen ööööverallt. En riktigt glad kille som lekte och sa "mamma" och "pappa" medan han pekade på oss. Hanna var lite deppig när skypen var slut efter intensiva 25 minuters lekande. Hon kände inte att hon var färdig, inte alls. Så det var roligt att kunna peppa henne med att vi hade några filmer att spela in till lillebror, vilket vi sen gjorde på vår baksida efter skolan. 

Denna gång var sådan fart och fläkt att jag fortfarande känner mig som överkörd av en ångvält, fast en väldigt kärleksfull sådan. Vi hann inte ställa några av våra praktiska frågor alls och det känns ju lite roligt ändå. Vilken fröjd att få se honom skratta och busa och ännu större fröjd att veta att vi betar av tid bakom oss. Framåt, framåt!

It's showtime

I kväll har vi förberett lillebrors rum inför i morgon. Vi blev lite i sista minuten uppmuntrade att ha saker som låter, vilket vi ansträngt oss extra med att leta fram. Sen har vi blivit uppmanade att spela in fler korta filmer, eftersom han har svårt att hålla intresset uppe framför en skärm så länge. Med tanke på det bestämde vi också i kväll att köra skype från plattan, så att vi kan titta runt i huset och vara mer mobila än med en gammal dator som inte klarar att sladden åker ur. Plattan verkar också ha bättre ljud.

Det är så klart fantastiskt med skype, men nu har vi väntat så länge på lillebror, att verkligen bygga denna familj tillsammans, att jag är kluven och känner viss uppgivenhet. Skype är inte bara fantastiskt utan också "ett måste" gör sig påtagligt ibland. Det ska liksom pusslas in i skola, jobb och andra åtaganden. Usch, i vilken otacksam gnällspiksform jag är i kväll. Jag skyller på pandemin och kanske att jag börjat läsa Matematik 2a på halvtid om kvällarna nu, vilket så klart tar mer energi än det ger innan jag vet att jag blir godkänd.

Nåja, i morgon blir det att laga leksaksmat med mixer och kaffebrygg, baka tårtor, plinka xylofon, läsa bok och köra med bilar. Kanske tar vi oss till och med ut till kiosken och lekstugan. It's showtime, Taiwan.

Från köksbordet till tomma stolen

Hela familjen tillsammans runt köksbordet. Det drömde jag om precis innan jag vaknade och direkt jag hörde väckarklockan i periferin kände kroppen och sinnet bara "Nej, nej, NEJ! Våga inte ta ifrån mig detta!". Jag hade många liknande drömmar när vi hoppades på ett plus på stickan och längtade. 

Åh, åh, vad jag längtar efter Alfred.

Hanna också, förstås. Hon påminner oss genom att hon kommer på sånt hon ska berätta för honom, lära honom och visa honom. 

Tidsfördriv

Hobbies just nu:

Desperate housewives

Sellpy och Tradera

Tick, tack, tick, tack ...

Frågor att minnas

Vi har fått nästa Skypetid, 28 september. Jag kan känna att det rör på sig i sakta mak och det är väldigt skönt att det går framåt. Han kanske inte kommer inte hinna ha skostorlek 38 innan vi får varandra?

Jag har börjat samla lite på praktiska frågor till nästa Skype. Så som:

* Vilken klädstorlek har han nu?

* Har han börjat potträna ännu?

* Hur vill han bli nattad på kvällen?

Många andra praktiska frågor, som att mäta foten, känns fortfarande tidigt.

Mars, mars, mars ...

En stilla uppdatering är väl på sin plats. 

I dag fick vi veta att vårt ärende är inplanerat att skickas till domstol i mitten av september. Första reaktionen var att luften gick ur mig, eftersom vår rimligaste gissning då är att få åka i mars månad. Jag tänker på att när väl internationell adoption är beslutat borde det sedan gå undan i den mån det går. Absolut för väntande familjen, men främst för barnet. 

Sen förstår en logisk sida av mig att socialarbetarna har fler ärenden att hantera, vi är inte unika. Flera barn väntar på sina familjer och att ärenden skickas till domstol. Parallellt med allt annat arbete socialarbetare har att utföra, förstås.

Jag tröstar mig med Desperate Housewives och att göra planer för hur vi sysselsätter oss under väntan. Jag försöker tänka ur Hannas perspektiv. Det blir bland annat fjärilshuset, äventyrsbad och hotellnatt. Tips mottages tacksamt!

Att landa i läget

I dag har jag börjat landa i läget och något sånär börjat smälta den mentala tröskeln. 

När ett år övergår i nästa är det lätt att glömma mantrat "Ett par månader hit eller dit, vad påverkar det i långa loppet. Att det finns en bra tillfällig lösning för honom just nu och att rättsprocessen går rätt till är det viktigaste här och nu". Men det är ju så det är och jag ska försöka behålla min mentala hälsa och komma ihåg det.

Det underlättar att jag fokuserar lite på nätshopping. Matsmart samt födelsedagspresenter och julklappar till Hanna, så inte helt överstyr. Jag drömmer om en ursnygg shaved ice-maskin att göra shaved mango, vilket är riktiga Taiwanvibbar. Ska köpa den snart, behöver bara göra lite plats först.