Vikten och barnlösheten

Jag har blivit lite sundare.
Men jag säger sällan nej till tårta.
Vilket i och för sig är ganska sunt, kan jag tycka.

Det finns läkare som sagt till mig att det kan underlätta att bli med barn om jag går ner lite i vikt. Det där har legat som ett ok över axlarna ibland. "Tänk om"... Jag har inte haft många kilos övervikt, men sedan jag och maken träffades har pilen på vågen pekat stadigt uppåt. Det beror på några saker, bland annat: nykär, slutat snusa, lat.

Jag vet att det allra bästa är "lagom av det mesta". Lagom motion, lagom portioner. Men jag har inte riktigt kommit till skott med det. Förrän i höst. I början av september månad har jag kört den här 5:2-dieten. De senaste veckorna har jag kört 6:1. Nu har jag gått ner åtta kilo sedan starten, vilket innebär att jag nu väger 65 kilo till mina 165 centimeter. Alldeles lagom för mitt välmående och min självkänsla. Nu ska jag bara komma ihåg den där detaljen med att börja röra mig lite mer och så småningom fasa ut 6:1-dieten. Portionerna de övriga dagarna har jag hittat rätt storlek på nu, vilket förstås också gör sitt. Skulle jag mot all förmodan bli gravid, så skulle jag ju strypa allt vad dieter heter omedelbart.

Jag tror att det är få som lyckats undgå vad 5:2 innebär. Men det betyder i alla fall att man äter normalt fem dagar i veckan och fastar (äter mycket mindre) de andra två dagarna. Det spelar ingen roll vilka två dagar man väljer (det går att ha måndag och onsdag ena veckan, för att sedan byta till tisdag och torsdag nästa vecka). Jag har inte kört så strikt, men det är 500 kalorier man kan äta under fastedagarna. Jag brukar skippa frukost (men man kan dricka kaffe, te, vatten så mycket man vill under dagen) och i stället äta lite till lunch samt lite middag. Min make har provat 5:2, men han blir för trött och slutade därför rätt tvärt.

Hittills har ju inte de där bortlurade kilona utmynnat i en graviditet. Men jag tror att fastan fått mig att känna att jag kan åstadkomma något med min kropp. Det är en inte helt ofärdig tanke. Visst, jag skulle mycket hellre vara gravid men nu är jag inte det. Då är det en liten tröst att jag åtminstone kan komma i mina gamla kläder igen. Och så blir jag ju piggare, vilket innebär att man orkar med lite mer av både det ena och det andra (Ja, SEX då alltså för att tala klarspråk).