tisdag 9 februari 2016
Nämen, det var ju konstigt?
En optimistisk bit av mig kände vid fem i dag att det var himla märkligt att adoptionsorganisationen inte ringt med något barnbesked i dag heller. Den mer normalt fungerande biten av mig förstår ju att det inte är märkligt alls. Men den där "håller tummarna varje dag"-biten kommer väl känna så här varje vardag i månader framöver.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så är det! Varje dag har man hopp! Dock är det ju nyår i Taiwan denna veckan så vår org sa att det är typ "stängt" då. Så den veckan kunde man hoppas mindre sa dem, men ni har det kanske inte så :)
SvaraRaderaJa! Det var så lustigt det där. Jag tänkte häromveckan att för mig är det som att nya året börjar nu i februari - jag kanske går på Taiwan/Kinatid ;D
RaderaVi har inte pratat med vår organisation om det eftersom vårt BBändå känns en bit bort. Kanske blir mer aktuellt att plöja såna frågor i påsk eller i semestertider.
Min man trodde alltid att man bara kan få besked på tisdagar runt klockan 10, för så var det tydligen för oss vid två tillfällen. Vi hade nån sorts idé som byggde på att Taiwan ordnade pappren under dagen, och så gick de iväg till Sverige under natten. Alltså fick man höra om det morgonen därpå. Så behöver det inte alls gå till, men man måste ha en liten arbetshypotes. Vänta på - det lönar sig!
SvaraRaderaHaha, så roligt det kan bli! Visst får man för sig grejer ibland. Jag och min man har ännu inte spekulerat i någon särskild veckodag ännu.
RaderaKänner så väl igen mig. När vi hade väntat i några månader vågade jag knappt gå på toaletten utan telefonen, hahaha.
SvaraRaderaMen det är obeskrivlig lycka när det väl händer, hoppas ni snart får ert efterlängtade samtal!
:D
RaderaJag såg just att ni fått ert efterlängtade samtal! Så fantastiskt fint att höra <3