Att fastna i ett steg

Kontraktet landade inte hos Barnens Vänner i dag och jag bröt ihop en stund på jobbet. I den stora processen är det en så liten grej, men just nu är det fruktansvärt jobbigt. Ett bakslag, känns det som. Det blir ju en kedjereaktion som är så frustrerande.

Det går inte att hoppa över ett steg tillfälligt för att sedan backa tillbaka utan vi måste beta av det bit för bit. Eftersom vi behöver en ny NP-person som inte kommer hittas nästgårds är det inte lönt att vi börjar leta efter denna förrän vi vet att kontrakten är på väg hem till oss och vi kan bestämma en dag och tid. Det är också bara att hoppas att jag kan vara ledig några andra dagar än de som jag fått okej för när vi väl kan ta oss till utrikesdepartementet och Taipei Mission.

Vi hade verkligen förhoppningar om att våra papper redan skulle ha varit på väg till Taiwan nu. Tiden tickar på medan vi står där vi står. "Men vi har i alla fall Hanna", säger Tobias. Ja, vi har ju det. Lilla, älskade Hanna.

Presidentvalet orkar jag inte ens kommentera i dag.