Det var ju ett till litet, stort, steg som togs i helgen, när spjälsängen sattes ihop. Det inför ögonen på två riktigt nyfikna katter. Vilken pusselbit att få ställa den lilla bädden intill vår säng. Än så länge har vi bara en filt däri, när det närmar sig ska det bli så mysigt att bädda med Hannas sängkläder. Få sjunga eller läsa en saga och natta henne. Lyfta upp henne när hon sträcker upp sina små armar i luften. En stor, stor längtan ryms i den där lilla spjälsängen.Båda katterna vågade sig ganska snabbt ner i spjälsängen och roade sig sedan med att hoppa i och ur. Jag förstår att en del är nojiga när det kommer till husdjur och spjälsängar. Det är inte vi, kanske känner vi oss lugna eftersom hon inte är ett spädbarn när hon kommer hem. Och katter, åtminstone våra, har ju sin vilja och envishet.
Katterna får passa på så länge det känns intressant, för när vårt lilla yrväder sedan flyttar in lär spjälsängen knappast vara en plats där de vill hålla till ...
Mina adoptivföräldrar var så otroligt glada att det inte lyssnade på alla kattvarningar som dom fick inför att det skulle adoptera mig
SvaraRaderaKatterna blev verkligen mina bästa vänner dom blev en viktig länk mellan adoptivföräldrarna för jag övade mitt språk med katterna dom dömde mig aldrig utan förstod mig alltid
Så dom låg ständigt i min säng trots att jag också sov i spjälsäng när jag kom till Sverige för adoptivföräldrarna ville att det skulle vara något som var bekant för jag sov nämligen en spjälsäng trots att jag var tre år men den barnhemmet hade extra höga staket för man ville hindra att vi barn gick ur sängen när ingen vuxen såg
men däremot så var jag livrädd hundar så adoptivföräldrarna fick till med ta bort gosedjur som såg ut som hundar
Det gick så pass långt att adoptivföräldrarna vände sig till adoptionscentrum för att få ett fram ett svar på varför jag var så rädd först så sa adoptionscentrum att man inte hade något svar på detta men adoptivföräldrarna stod på sig och till slut så fick man fram att barnhemmet hade använt sig av hundarna som vaktade barnhemmet om nätterna även till att uppfostra oss barn på ett negativt sätt tex sagt att skulle inte vi barna vara snälla så skulle hundarna äta upp oss barn
Adoptivföräldrarna höll på svimma när man hörde svaret
Detta gjorde att adoptivföräldrarna fick jobba stenhårt med bryta d min rädsla så jag skulle inte vara rädd när man besökte kompisar som hade hund
Idag som vuxen har jag två underbara katterna
På tala om Spjälsängen mina adoptivföräldrar sågade bort några pinnar så jag kunde krypa ur själv och det kändes tryggare så jag inte skulle tippa sängen när man försökte kliva ur sängen för jag var sen i motoriken pga av dålig stimulans på barnhemmet men detta
Mvh diana som är adopterat från Peru
Mina adoptivföräldrar var så otroligt glada att det inte lyssnade på alla kattvarningar som dom fick inför att det skulle adoptera mig
SvaraRaderaKatterna blev verkligen mina bästa vänner för dom blev en viktig länk mellan adoptivföräldrarna för jag övade mitt språk med katterna dom dömde mig aldrig utan förstod mig alltid
Så dom låg ständigt i min säng trots att jag också sov i spjälsäng när jag kom till Sverige för adoptivföräldrarna ville att det skulle vara något som var bekant för jag sov nämligen en spjälsäng trots att jag var tre år men den barnhemmet hade extra höga staket för man ville hindra att vi barn gick ur sängen när ingen vuxen såg
men däremot så var jag livrädd hundar så adoptivföräldrarna fick till med ta bort gosedjur som såg ut som hundar
Det gick så pass långt att adoptivföräldrarna vände sig till adoptionscentrum för att få ett fram ett svar på varför jag var så rädd först så sa adoptionscentrum att man inte hade något svar på detta men adoptivföräldrarna stod på sig och till slut så fick man fram att barnhemmet hade använt sig av hundarna som vaktade barnhemmet om nätterna även till att uppfostra oss barn på ett negativt sätt tex sagt att skulle inte vi barn vara snälla så skulle hundarna äta upp oss barn
Adoptivföräldrarna höll på svimma när man hörde svaret
Detta gjorde att adoptivföräldrarna fick jobba stenhårt med bryta min rädsla så jag skulle inte vara rädd när man besökte kompisar som hade hund
Idag som vuxen har jag två underbara katter
På tala om Spjälsängen mina adoptivföräldrar sågade bort några pinnar så jag kunde krypa ur själv och det kändes tryggare så jag inte skulle tippa sängen när man försökte kliva ur sängen för jag var sen i motoriken pga av dålig stimulans på barnhemmet
Mvh diana som är adopterad från Peru
Så fint med katterna, alltså! <3
RaderaMen fruktansvärt att läsa om hur hundarna användes :( Bra att dina föräldrar stod på sig, så de kunde förstå vad som låg bakom rädslan och försöka bryta den.
Du ska verkligen ha stort tack för att du berättar om dina upplevelser Diana.
Kram!
Hehe! Katter... Vår katt gick fram, luktade en gång, vände sig och därifrån. Han är måttligt intresserad av allt vi släpar hem.
SvaraRaderaHaha! Även här verkar spjälsängen vara blasé redan.
Radera