via GIPHY
Det gör att jag förstår att kontraktet ju är något så mycket mer än ett kontrakt. Att veta att det kommit fram till Barnens Vänner skänker mig ett lugn. Ett viktigt steg närmare Hanna. Vi kommer att ta oss dit. Det är inte som när vi tidigare varit nära att kunna bli föräldrar och sedan varit med om misslyckanden. Det här händer, det är på riktigt.
Ännu mer verkligt kändes det att se att vårt barnbesked presenterades på Barnens Vänners hemsida och Facebooksida! Det har jag längtat efter.
Då är ju bara frågan när. Närmast: När kommer brevet fram till oss? I dag har BV skickat det med så kallad "rek", alltså så att det ska kunna komma fram i morgon. Men med det väder som är, är det inte alldeles säkert att det blir så. Kommer det i morgon gasar dessa två föräldrar mot NP i grannkommunen, tänk så tålmodig han varit med oss(!), under eftermiddagen för att kunna få stämplarna. Kommer brevet inte fram i morgon, eller under helgen för den delen, då får vi lösa det då.
Just nu tror jag bara att jag behöver få känna att det är på riktigt. Ja, jag vill att vi ska kunna skicka vår akt till Taiwan så snart som möjligt men vi kan inte styra det helt och nu nöjer jag mig nog med att jag är glad att lugnet hittat mig åter.
Vad roligt att de publicerat det nu! Håller tummarna att det kommer i morgon då! Och jag vet jag vet men även om det inte gör det så löser det sig. Jag minns att varje dag räknas när vi hade vår process, varje minut. Men i efterhand hade man önskat att vi vilat lite emellanåt för det är efter ni fått iväg allt som det jobbiga börjar...man hör ingenting igen och det kan gå lång tid. Tills de plötsligt bara ringer och säger att kan ni vara där om några veckor? Tiden innan BB var så här i efterhand den allra mest jobbiga för oss. Oron till att ngn domare inte gör det de ska eller andra hemska tankar går aldrig över förrän man är hemma i sverige typ. Hoppas det kommer kännas lättare för er än det gjorde för oss. Stor kram
SvaraRaderaInnan RB ska det stå
RaderaJa, stort! När det brast på jobbet i onsdags kände jag verkligen att det där med vila fått stå åt sidan sååå länge. Sinnet vilar ju i princip aldrig i den ofrivilliga barnlösheten. Det blir en riktig omställning att nu ÄNTLIGEN vara mamma till ett barn! Men en sådan förtvivlan och oro sveper över en ibland, att hon är på andra sidan jordklotet ... Men så finns ju den där kärleken. Den ljuvliga kärleken till henne, som bara växer. Kram!
RaderaHåller tummarna att allt löper på som det ska nu.
SvaraRaderaKram på er.💕
Tack Åsa! Kram
RaderaVilken lättnad! Håller tummarna att ni snart har papperna i era händer.
SvaraRaderaJa! Pappren hittade ju fram. Det var ganska svårt att sitta kvar på jobbet. Man ville bara få signera :) <3
Radera