En liten prinsessa i Hedemora

I dag vaktade vi telefonen från åtta på morgonen. Vid tio ringde äntligen vår NP och berättade att dokumenten var färdiga. Vilken lättnad. Vi var ju färdiga sedan länge så det var bara att bege sig mot Hedemora. När vi parkerat puffade Tobias till mig. En mamma och en liten tjej, som troligen var adopterad från något asiatiskt land, hade parkerat snett bakom oss.

På väg från vår NP, med alla dokument prydligt stämplade och i tryggt förvar i ryggsäcken, såg vi flickan och hennes mamma igen. Hela situationen gjorde mig så rörd. Tjejen hade prinsesskrona och jag såg att här är jag och min dotter, kanske också hon med en guldkrona i papp, om några år. Tänk att våra familjedrömmar är så nära att slå in. 

Om en timme går tåget till Stockholm. I morgon hänger vi på låset hos utrikesdepartementet klockan nio. Vi hoppas att de blir färdiga med stämplarna på vår adoptionsakt medan vi väntar trots att vi har lite för många dokument för det. Sedan är det dags att kopiera alla handlingar innan vi kliver in hos Taipei Mission. Kopian ska arkiveras hos dem och sedan stämplar de originalet. Där hade vi hoppats bli klara direkt, men har tyvärr fått veta att det brukar ta några dagar. Kanske uppemot en vecka.

Sen då? Vi har försökt få en tid hos socialen här i Avesta för att kunna lämna in våra papper och få samtyckesblanketten ifylld. Tyvärr är det lite svårt, då det verkar vara många sjukskrivningar där. Vi ska avvakta och försöka få en av de två personer som är insatta att kunna träffa oss. Den personen är tillbaka på halvtid i morgon. Då har vi förhoppningsvis möjlighet att ses innan vår akt kommer från Taipei Mission. Om inte personen ifråga är tillbaka i morgon får vi säga att vi måste få träffa någon annan. 

När vi sedan har fått samtyckesblanketten ifylld och fått tillbaka vår adoptionsakt återstår att kopiera den. Vi ska ha en kopia, Barnens Vänner en kopia och St Lucy originalet. När detta väl skickats och hittat fram är det "bara" väntan som återstår. Väntan på vår älskade Hanna. Hjälp, är det då det är dags att nypa sig i armen kanske?