Vi lunkar på i vårt, känner ingen sorg över att det inte är vi. Herregud, vi upplever att vår väntan bara börjat och skulle bli väldigt ställda om frågan kom redan. Vi har pratat om det, att vi nästan skulle bli lite stressade. Men det är klart, sånt där går inte att styra och kom samtalet redan skulle det ju vara väldigt mysigt och roligt också. Intet är som väntans tider ...
Särskilt för Hanna kan jag hoppas att vi blir fyra snart. Även om vi ganska sällan pratar om Pytte, pratar hon desto mer. Ofta innan läggdags. I kväll visade hon mig var hon och Pytte skulle ligga, att hon ska visa Pytte det sen. Jag säger att hon är så go' och förklarar att "Det är länge kvar innan Pytte kommer till oss. Först har vi sommarlov. Sen fyller du fem år och vi hinner till och med fira jul". Så säger hon "Oj!", men inte på ett ledset sätt utan lite fascinerat och att man ser att hon tänker på roliga saker hon har framför sig.
På tisdag är det inte bara två månaders väntan bakom oss vi firar, utan det är också dagen när vi kom till Hanna på St Lucy för tre år sedan. Helt otroligt, ett helt liv sedan. Vi firar vår familjedag 20 maj, när vi kom hem till Sverige.
Tre år av en fantastisk utveckling och vart har åren tagit vägen, älskade Hanna ❤. Och nu är du på väg att bli storasyster. Älskade Pytte du är så efterlängtad. ❤/Farmor
SvaraRadera