1. Ansöka hos Migrationsverket om uppehållstillstånd för Hanna. Till det behöver vi:
- Bevis på att vi har medgivande att adoptera, blankett Adoption 12 (klart)
- Arbetsgivarintyg som berättar vår årsinkomst (begärt ut)
- Bevis på att vi äger vårt hus (blir nog inte så svårt)
- Kvitto på att vi betalat in avgiften på 750 kronor till Migrationsverket (klart)
Dessa papper ska så snart vi är klara, tillsammans med ansökan, skickas till Migrationsverket i Norrköping. Barnens Vänner tror att handläggningen är ungefär en månad så det är viktigt att vi får iväg pappren relativt snabbt så att det är gjort.
1. Vi själva, eller ja: mamma och pappa – som håller i bild på Hanna
2. Mamma
3. Pappa
4. Barnrummet
5. Barnrummet
6. Spjälsängen
7. Barnvagnen (klart!)
8. Några leksaker (klart!)
9. Snuttis och docka (klart!)
10. Kläder (klart!)
11. Bilen
12. Mormor
13. Farmor och farfar
14. Farbror Mathias
15. Kosmo och Seven (klart!)
16. Lekparken
17. Lekparken
Ni kanske anar ett mönster i bilderna? Det som känns roligt med St Lucy, är att de lite olikt andra inte vill ha det för städat på bilderna. Det ska synas att ett barn kan stöka till det i hemmet. Så det behöver vi tänka på när bilder på oss tas och när vi fotar barnrummet. Kul också att visa en bild på våra katter.
De kläder vi fotat är sådant vi tar med oss till Taiwan (linnet är för övrigt det enda rosa plagg vi köpt! Rosa är inte direkt det som får oss att gå bananas i barnklädeshyllorna ...)
De flesta av de leksaker vi fotat är också sådant som hänger med till Taiwan. Det gäller till exempel gosedjuret, dockan och snuttefilten.
Jag har inte tagit till mig bilderboken helt med den entusiasm som jag trodde att jag skulle ha men nu har det ändå börjat struktureras upp på mitt initiativ (mannen har legat däckad i magsjuka, ska sägas). Det är svårt att veta vad entusiasmavsaknaden beror på. Men jag har ju gått på som en ångvält större delen av adoptionsprocessen så det kanske är hjärnan och hjärtat som säger "låt oss vila, en stund bara". För jag märkte när jag fotograferade i kväll att det är överväldigande härligt på ett sätt, "Är vi äntligen framme HÄR, vid detta!?"-sättet samtidigt som det tar energi då längtan efter Hanna är så stor och gör sig påmind vid det här steget. "Kommer hon snart eller?" undrar hjärtat.
3. En tredje grej vi ska göra är att spela in två filmsnuttar med barnsånger som vi får skicka till Hanna. Det här var nytt för oss. Men det ser jag fram emot att göra! Tobias gillar inte alls att sjunga men vi kompromissar så att jag sjunger och han gör rörelserna. Vi väljer två sånger som vi tror att hon känner igen melodin på: Blinka lilla stjärna och Imse, vimse spindel. Detta kommer av uppenbara orsaker inte att bloggas ut, haha.
