Planerande och pepp tar fart

Det känns väldigt roligt att vi kommit igång med adoptionsutredningen någorlunda. För precis som jag misstänkte har min längtan, min pepp och mitt planerande tack vare det börjat ta ordentlig fart. Nu börjar jag förstå att det verkligen är på riktigt.

När jag behöver stilla min längtan och fokusera på annat än barnrumstapeter och att packa resväskorna i huvudet ser jag till att städröja eller julbaka. I dag har jag och Hanna gjort en pepparkaksdeg tillsammans och i morgon ska vi baka pepparkakor innan vi går till badhuset. Vilken skillnad det är på att vänta nu när vi har en liten att vänta tillsammans med.

Just ja! Nu slog det mig att vi faktiskt har ytterligare papper som måste in till våra utredare utöver allt det vi redan fixat eller är på gång med. Bevisen på att vi gått föräldrautbildningen! Hm, kanske ska lyfta på lite pappershögar i lill-kontoret (Pyttes blivande rum) i kväll och se om jag hittar pappren så vi slipper skicka efter nya ...

Nu har förresten alla fyra referenter tackat ja. Hurra!

Jag blev avmålad i dag.
Sällan känt mig så vacker!

Att smälla flugor när man kan

Vi är mitt uppe i att sålla och utse bilder till Hannas återrapportering till barnhemmet. I år är sista gången vi skickar två rapporter, nästa år är det bara en per år fram till det hon fyller 18.

För att vinna lite tid passar vi parallellt med återrapporteringens bilder på att framkalla så många bilder vi hittills har till det album som ska till vår St Lucy-ansökan. Allt kan ju hända på vägen, men hellre chansa att vi blir aktuella för att skicka ansökan till St Lucy och därför framkalla bilder dit och börja med albumet än att sitta lugnt i båten och förlora värdefull tid.

Fotoalbumet som skickas med vår ansökan ska innehålla bilder på mig och Tobias, i vår vardag. Någon bild på Hanna med oss, men inte för många eftersom det inte är hennes ansökan, bilder på omgivningen - hur ser huset, gården, det tänkta barnrummet och lekplatser i närheten ut? Sedan gärna någon semesterbild samt någon bild på de närmsta anhöriga i vår miljö så att säga. Förra gången var vi nog med på nästan varje bild där omgivningarna var med, fast inte i fokus då. Sådant som inte ska vara med på bilderna är husdjur och alkohol. Det behöver ju inte vara rena mäklarannonsen men varken husdjur eller alkohol gör sig riktigt bra i dessa sammanhang då det riskerar att ge fler frågor än svar.

Apropå återrapporteringen så är bland det bästa med den att få summera halvåret, hur mycket som egentligen hänt och vad vi faktiskt gjort. Oklart hur disträa jag skulle lyckas hålla reda på det annars!

Referentjakten

Fyra tillfrågade. Två referenter spikade. Vi har också fått tag i försäkringskassan, var knappt någon kö vid åtta på morgonen. Först lät hon orolig när jag berättade att vi behöver intyg för tio år bakåt, men sen såg hon att vår historik hos dem var väldigt tunn. Då drog hon en lättnadens suck och meddelade att hon kunde skicka iväg det under dagen till vår folkbokföringsadress. Kronofogden har också meddelat att de skickat intyget från dem till vår folkbokföringsadress.

Förra gången hade vi väldigt svårt att hitta referenter då så få personer som vi kände hade barn själva. Denna gång har vi många att välja mellan att tillfråga.

Det finns en mall med ett frågepaket som familjerätten vill att referenterna svarar på:

• Beskriv kortfattat vilken typ av relation du har med den sökande.
• Beskriv kortfattat din kunskap och erfarenhet av barn. Har du särskild kunskap eller erfarenhet om adoptivbarn och deras behov?
  
• Vad känner du till om sökandes erfarenhet av och kontakt med barn?
• Utveckla vilka speciella föräldraförmågor de sökande har.
• Hur ser du på sökandes möjlighet att klara av de krav och påfrestningar som det kan innebära att vara förälder till ett adoptivbarn?
• Om det är ett par som söker gemensamt om att adoptera: beskriv förhållandet mellan dem.
•  Om sökanden redan har barn: beskriv hur sökanden är som förälder, förhållandet mellan förälder och barn och vad de brukar göra tillsammans.
• Finns det någon ytterligare information som du tror kan vara betydelsefull i sammanhanget? 

Hannas pytte

Hanna säger att lillebror eller lillasyster är "Hannas pytte". Det är bland det gulligaste jag hört. Hur kreativ med språket får man vara, egentligen, när man tycker det är svårt att säga "liten"?

Det varierar, givetvis, hur intresserad hon är av "Pytte". Det händer också ibland att hon är bekymrad över att det kommer att komma en "Pytte". Då kan hon säga att hon också är "Pytte". Jag förklarar att hur stor hon än blir och även fast det kommer en till pytte, så kommer hon alltid vara mammas och pappas "Pytte" också. Då blir hon nöjd. 

Nu är vi i gång! Eller?

I dag hade vi vårt uppstartsmöte med socialförvaltningen. Förra veckan fick vi veta att Uppsala kommun säger nej till att utreda oss den närmsta tiden på grund av att de inte har tid. Det visade sig också att hon som tänkt vara vår utredare här i Östhammar fått nej av sin chef att utreda oss på grund av risk för jäv då jag är på samma arbetsplats som hon även om vi inte umgås eller ens har samma chef. Vi satt nog som två oroliga fågelholkar där i rummet innan vi fick veta att en extern utredare, den som jag sprungit på tidigare, sagt ja till att utreda oss.

Vi vet inte riktigt när utredningen drar igång, men förhoppningsvis ganska snart. Inte heller har vi en susning om hur lång tid utredningen tar. Men utredaren har väldigt mycket att hämta från vår gamla utredning och dessutom två personliga brev som är uppbyggda utifrån de rubriker som ska finnas med i utredningen. Vi vet inte, men hoppas på att utredningen kan bli klar någon gång under våren.

Praktiskt som vi börjat rodda med efter dagens samtal:

• Skrivit ut personbevis och deklaration från Skatteverket (supersmidigt via deras E-tjänst).
• Begärt registerutdrag från Kronofogden. Detta kunde vi göra via mejl (jag kopierade begäran som vi lämnade in för fem år sedan) och sedan skickas utdraget till vår folkbokföringsadress.
• Kontaktat sjukvården för läkarundersökning. Jag ringde vår vårdcentral som meddelade att de inte genomför hälsoundersökningar utan rekommenderar oss att vända oss till privat sektor. Så vi har vänt oss till ett företag som gör hälsoundersökningar. Ditt har vi skickat de läkarintyg vi behöver fylls i, så de kan se vad som behöver göras och när de kan träffa oss. Vi har mejlat både det vanliga som krävs här i Sverige och det intyg som vi vet att St Lucy kräver att vi kommer med.

Kvar för oss att göra till medgivandeutredningen:

• Lämna in den formella ansökan. Eftersom ansökan via telefon räknas, har vi fått ok att datera ansökan bakåt i tiden. Till det korrekta juli månad alltså. Vi vill inte hamna i en sits där det blir försenat och de menar att vi "bara" behövt vänta sedan november i stället för juli och därför lågprioriterar oss.
• Ringa försäkringskassan för utdrag som visar vår kontakt med dem de senaste tio åren (eventuella långtidssjukskrivningar etc.). Detta går alltså inte att göra via deras E-tjänst (man kan bara välja två år bakåt i tiden) och inte heller via mejl eller så. 
• Utse referenter. Vi har en ganska klar bild av vilka vi tänker att vi frågar i första hand. Men det känns lite pirrigt ändå. Just nu är jag så praktisk och "bocka av på checklista"-fixerad att jag vill slänga iväg frågan på Messenger, men det känns lite mer något man kanske ringer om eller knackar på? Jo, så känns det nog. 

Ja, kära nån så praktiskt detta blev men nu tuffar vi på hörni. 

Tio år sedan sist

Tobias hörde av sig till familjerätten i slutet av förra veckan, ja, alltså när jag trodde vi hade strategin "Sitt lugnt i båten", och han fick svaret att de hör av sig i slutet av oktober eller början av november. Så skönt att ha en tid att förhålla sig till!

Det var ju kommunens kundtjänst jag blev omplacerad till, på socialförvaltningen. Igår presenterade sig en man för mig i jobbet och att han är pensionär men "extrajobbar" hos familjerätten ibland. Då nämnde jag att jag är mamma genom adoption varpå han sa att " Ja, det hör ju till familjerätten. Här är det faktiskt en adoptionsutredning på gång nu, den första på tio år". Jag bara "Jajamen, det är vi det!" Men alltså tio(!!) år, jisses. Snacka om att adoptionsutredningar borde ske på nationell eller åtminstone regional nivå.

Nåja. November, here we come!

Snart knackar vi på hos familjerätten

Well, well ... Här smyger jag skamset in efter att inte ha bloggat på flera veckor. Vi mår bra! Livet rullar på fort som tusan med oktobersnoriga näsor och nya jobb som vi trivs med.

På väg till förskolan med makaronfrukost och preppad tandborste. Vardagslösningar.  

Vi har inte orkat knacka på hos familjerätten och tjata om syskon utan legat lågt. Snart ska vi ta tag i det där om det är fortsatt knäpptyst.

Av det jag förstått finns det en regel som säger att kommunen måste börja utreda inom sex månader sedan man hört av sig (juli) och sedan vara klara inom en månad, så vi får lite fint kika på det och peppa dem lite med den informationen om de inte tänkt på snart eftersom månaderna tickar på.