Städa, plocka, längta skype

I vanlig ordning råder leksakskaos i barnrummen varför sista semesterdagen ägnats åt städning. Ett kärt besvär när det är skypetid på tisdag, men lite motigt att komma igång var det ändå. Nu är vi så gott som klara.

Eftersom vi inte visste när vi får åka till Taiwan, vi hade ju förhoppningar om augusti, bestämde vi oss oss att inte ordna med fritids till Hanna. Vi kände att det skulle bli så mycket nytt att utsätta henne för på en gång. Så nu är det ett väldigt pusslande vi har framför oss, kanske ända fram till november eller december. Tack och lov har vi hjälpsamma föräldrar att lägga pusslet tillsammans med. Skolan har också sagt att hon får börja fritids om vi märker att det inte funkar, så det känns skönt att ha det alternativet också. När sen Alfred kommer är det ju rätt lång tid hon inte går på fritids, eftersom föräldraledig förälder är hemma.

Ju närmare skolstarten vi kommer, desto tryggare känns det och det är ju ett gott tecken. Vi har fått en väldigt fin övergång mellan förskola och skola, även om vi var väldigt nervösa över att det inte är samma slags inskolning som vid förskolestart utan nu är vi beredda på att bara vinka hejdå och sen lämna henne där resten av dagen. Overkligt men allt mer verkligt! Jag tror och hoppas ändå det kommer att fungera bra. 

Vi cyklade förbi skolan häromdagen för att visa min kusin som hälsat på och då lekte flera barn utanför fritids, bland annat en av kompisarna från förskolan. Så kom också rektorn fram samt sen en av fröknarna och båda sa "Hej Hanna!" och frågade lite om vi vet något mer om Taiwan. Ännu mer trygghet laddat i hjärtat. Har jag sagt att jag älskar att vi valde detta lilla samhälle att bosätta oss i?

Visst finns han och nu närmare

Jag hade mina aningar om att tankarna och kroppen skulle behöva lämna Gimo för att uppdatering i adootionsprocessen skulle komma och mycket riktigt skedde så, när jag såg ett mejl att läsa på rastplatsen i Tönnebro.

Tobias jobbar denna vecka och jag och mamma bestämde oss för att boka hotell i Sundsvall för att äntligen hälsa på min kusin med familj ett par dagar.

Mejlet som kom i måndags var kort, med andemeningen "Kan ni skype nästa vecka på tisdag?" och så klart vi löser det. Tänk att skype som från början skulle varit 6 maj, äntligen är inbokat på nytt. Största och gladaste överraskningen var att vi fick ett datum så nära inpå som en vecka när väl frågan kom. Som grädde på moset kom bilduppdatering igår. Åh, han växer och utvecklas så. Lilla fantastiska människa. Dessa små uppdateringar, vilka lyckoinjektioner rätt in i hjärtat. Extra värdefullt när det gått så lång tid att man börjar undra om man inbillat sig alltihopa, att han kanske inte ens finns. Men visst finns han och snart ska vi få "träffa" honom. Komma närmare. 

Vi var alltså i Sundsvall måndag till onsdag och jag som annars mest åkt igenom blev i stort positivt överraskad. Inget slog förstås att träffa sitt 10 månader lilla kusinbarn för första gången. Men det fanns roliga lekparker och förtjusande drakar för barn att klättra på lite här och var. Så var vi också till Norra berget, ett mysigt friluftsområde.

Drakdrottningen och en rädd förbipasserande.

På Norra berget fick barnen prova cirkusaktiviteter och en sån här balansbräda kom Hanna fram till att hon vill göra med farfar. Det blev mycket tjatprat om det samt att en liten behövs till Alfred men hon vill ha sin först. Viktigt.

Vaccinerad - vad väntar ni på?

Andra sprutan tagen igår, Tobias har tid nästa vecka. Bara att lyfta på luren, Taiwan.

Tisdag, tisdag ljuva tisdag?

På tisdag äntligen bör Taiwans Level 3-lockdown minska ner till 2. Det innebär i så fall att det går att samlas 50 personer inomhus och 100 ute varför vi tror att vi snart får åtminstone en tid bestämd för Skype och förstås att domstolen kommer kunna jobba i normalare takt. 

Av det jag kunnat se har heller Tainan heller haft något fall på ett tag. Senaste dygnet har 13 fall rapporterats, varav noll i Tainan och undrar om det inte var alla i Taipei. 

Så skönt, men vågar knappt tro på det förrän det händer.

Oriiiiimligt

Nu har restriktionerna i Taiwan delvis lättat, men vi får logiskt inse att en skypetid till oss inte är det första som händer bara för det. Jag ringde Barnens Vänner igår för att fråga vad lättnaderna innebär för St Lucy. Hon visste inte, men sa att erfarenheten säger att de är försiktiga. Så nej, inte troligt att skype är aktuellt än på ett tag. Jag vill bara skrika "DET ÄR ORIMLIGT!" men jag får släppa och lägga energin på att vara ledig tillsammans med Hanna. Man får ha tillit till processen helt enkelt.

Att hoppa framåt och bakåt

Ibland ser jag så klart och tydligt framför mig att vi är fyra personer i vår familj. Men ofta tycker jag det är rätt svårt att visualisera. 

På måndag, preliminärt redan på fredag faktiskt, har jag semester och det blir förstås skönt. Vid det laget har Tobias första semestervecka passerat. 

Jag är kluven till årets semester trots allt. Om pandemin tillåter blir det ett par nätter i Piteå men i övrigt främst hemester. Det känns märkligt att vara ledig när man väntar på "den stora resan" men har den så vansinnigt långt framför sig och egentligen knappt kommit längre än för två månader sen vad det verkar som. 

Fyra veckor går ju tämligen fort och det är väl skönt på det sättet, att ha de fyra veckorna bakom sig och få ladda för nästa steg. Ja, det är väl där den udda känslan är. Att vilja få det överstökat, fast så klart ändå inte. Svårt att vara i nuet just nu, verkar visst inte göra annat än hoppa framåt och bakåt i tiden.

Jag behöver nog en uppdateringsdos snart, för att påminnas om hur riktig väntan faktiskt är. Och att han har det bra i väntan. Hanna klappade på kudden bredvid sig i sängen igår kväll. Hon sa "här får Alfred ligga sen". 

Att hålla avstånd

Nu håller vi verkligen tummarna för 12 juli. Det ser ut som att åtminstone delar av Taiwan öppnar då och låt oss nu hoppas att det vi längtar efter ingår där.

Det är en väldigt konstig väntan jämfört med förra gången. Jag får ständigt skjuta längtan framför mig och liksom lägga en deadline framför mig och försöka att inte tänka på det så mycket när också den passeras. Hålla avstånd till längtan. Snart är det semester och det känns skönt att det sammanfaller med att smittspridningen går nedåt i Taiwan.