Städa, plocka, längta skype

I vanlig ordning råder leksakskaos i barnrummen varför sista semesterdagen ägnats åt städning. Ett kärt besvär när det är skypetid på tisdag, men lite motigt att komma igång var det ändå. Nu är vi så gott som klara.

Eftersom vi inte visste när vi får åka till Taiwan, vi hade ju förhoppningar om augusti, bestämde vi oss oss att inte ordna med fritids till Hanna. Vi kände att det skulle bli så mycket nytt att utsätta henne för på en gång. Så nu är det ett väldigt pusslande vi har framför oss, kanske ända fram till november eller december. Tack och lov har vi hjälpsamma föräldrar att lägga pusslet tillsammans med. Skolan har också sagt att hon får börja fritids om vi märker att det inte funkar, så det känns skönt att ha det alternativet också. När sen Alfred kommer är det ju rätt lång tid hon inte går på fritids, eftersom föräldraledig förälder är hemma.

Ju närmare skolstarten vi kommer, desto tryggare känns det och det är ju ett gott tecken. Vi har fått en väldigt fin övergång mellan förskola och skola, även om vi var väldigt nervösa över att det inte är samma slags inskolning som vid förskolestart utan nu är vi beredda på att bara vinka hejdå och sen lämna henne där resten av dagen. Overkligt men allt mer verkligt! Jag tror och hoppas ändå det kommer att fungera bra. 

Vi cyklade förbi skolan häromdagen för att visa min kusin som hälsat på och då lekte flera barn utanför fritids, bland annat en av kompisarna från förskolan. Så kom också rektorn fram samt sen en av fröknarna och båda sa "Hej Hanna!" och frågade lite om vi vet något mer om Taiwan. Ännu mer trygghet laddat i hjärtat. Har jag sagt att jag älskar att vi valde detta lilla samhälle att bosätta oss i?