Vi ses i morgon älskade du

Älskade pojke. Älskade son. Jag har lagt mig till ro med ett korsord, men visst är det du som tar upp min tankeverksamhet så här kvällen innan det stora samtalet. Vi har testat det praktiska. Teknikens makter är med oss. 

Jag förstår, fast ändå inte, att nu händer något stort. I magen och bröstkorgen känns det som en berg- och dalbana när jag tänker på det. Det är faktiskt en ganska bra liknelse. Sakta uppåt, uppåt, brantare och stanna en stund på toppen lagom för att känna pirret och suget i magen. För det är så läskigt att älska dig utan att ännu vara med dig och det är så läskigt att tänka på att jag måste, ska, göra mitt bästa för att skydda dig från allt ont eller åtminstone finnas där för dig när du kommer ut tilltufsad på andra sidan genom livets små och stora strapatser. När jag väl släpper rädslan i berg- och dalbanan, när vi åker okontrollerat i full fart neråt och det är ingen idé att tänka efter utan bara tjuta och njuta av åkturen, då gör jag just det. Njuter. Njuter av att jag ska få uppleva det stora i att bli mamma till dig, bli tvåbarnsmamma och vara din familj. 

Vi ses i morgon, älskade du.