Tick, tack. Tick, tack. Ruvardag 14 börjar lida mot sitt slut. Jag försöker att inte känna efter så mycket. Även om det visst blir lite googlingar här och där. Jag har börjat misstänka att jag har magkatarr, vilket förstås inte är så bra. Särskilt inte om det är orsakat av stress. Men ... en liten google-fågel, eller en massa små google-fåglar, viskade till mig att en del får det under sin graviditet.
Jag är ändå skeptisk. Den här potentiella magkatarren kan jag ha släpat med mig ända sedan äggplocket, när det "rev i äggstockarna", bara att jag inte fattade att det var det. Positivt är i alla fall att jag inte sett någon mens ännu, förra gången hade jag hunnit få hintar om den vid det här laget. Men jag har å andra sidan inte sett någon nidblödning heller. Så det är mycket "å ena sidan, å andra sidan" ...
Min man och jag har hur som helst lovat oss lite tröstpriser nästa vecka om vi får se ett negativt test. Igen ...
Jag har lovat mig själv två grejer: 1. En sviiiindyr men oooh så skön vinterjacka från Fjällräven. 2. Ett varmt bad med ett glas (kanske något mer) av mitt absoluta favoritdessertvin. Det är som honung för smaklökarna.
Min man kunde inte komma på någon belöning till sig själv. Så då har jag lovat honom att vi ska se en action-film på bio. Jag haaaatar sådana filmer. Men jag ska bjuda min man på både det, mitt sällskap och popcorn om vi hamnar i det tråkiga läget. Alla två i familjen behöver tröstas om det inte blir som vi hoppas.
Heja heja, jag hoppas ni inte får unna er något annat än glädjetårar!
SvaraRaderaTack för peppen!!
RaderaJag brukar också köpa tröstsaker till mig själv efter en behandling. Smycken har det blivit. Men med lite tur får du köpa något för att fira istället!
SvaraRaderaÅh, smycken var ett bra tips! Hoppas vi båda slipper få skrinet fullt bara :)
RaderaDet är bra att ha lite tröst att se fram emot också. Det känns viktigt för mig med. Vi ska boka in bröllopsresan som inte blivit av ännu.
SvaraRaderaMen jag hoppas ju såklart på ett fint plus för både dig och mig. :)
Kram
Åh, om det finns ett bra plåster på såren i det jobbiga så måste det väl ändå vara en bröllopsresa? Fint! Kram
RaderaÅh vad jag håller mina tummar för er!! Vilken dag ska du testa?
SvaraRaderaKram!
Tack! Det är en hemlis eftersom jag har en del närstående som läser bloggen :) Kram!
RaderaHej! Vilken bra blogg du skriver! Jag har följt den till och från genom min barnlöshet och vet precis hur du känner, och ville dela med mig av min solskenshistoria för att du inte ska vara så orolig för magkatarr och annat.
SvaraRaderaEfter att ha försökt i två år blev vår utredning klar i vintras. Jag var 39 år och mitt AMH värde var så dåligt att IVF kliniken först vägrade låta oss att ens pröva IVF. Lille skutt-tårar inne på läkarens kontor när han sade att jag inte skulle bli mamma och jag bad om att få ta om testet. Det fick jag. Jag gick på akupunktur och provade österländsk medicin och örtkurer i sex veckor. Gjorde om testet och det var fortfarande inte bra men bättre, och vi fick göra IVF, men läkaren gjorde klart för oss att chanserna var så dåliga att vi bara hade ett försök, vi fick inte köpa ett paket om tre försök, och om detta försök misslyckades så blev det inga fler försök. Lite stressande. Gick igenom all medicinering, försökte att vara stressfri och glad, fast att chansen var så minimal (som läkaren sade) att vi skulle lyckas. Veckan innan ägguttag dog min älskade mormor och sorgen skar igenom kroppen. Det kändes som att stressen var på max hela tiden. Äggplock: Jag fick ut tre små ägg. Två befruktades och sattes in (eftersom vi bara hade ett försök). Under ruvardagarna försökte jag slappna av, som alla sade att man skulle, men jag var så ledsen för min mormor och stressad att det inte skulle gå vägen. Sista veckan innan testdag var jag borta hela veckan på en mycket krävande kurs, vi jobbade från 8 på morgonen till nio på kvällen och jag föreläste själv dessutom på kursen. Jag var nervös för min föreläsning och sov inte på flera nätter. Till slut satt jag alldeles slutkörd klockan 2 mitt i natten på en parkbänk och ringde hem till min mamma och grät och sade att inget ägg kommer fastna i den stressade miljö som min kropp var då. En och en halv dag senare testade jag positivt (ett ägg av två hade fastnat), och nu sitter jag här i åttonde månaden och allt ser bra ut. Så även om du känner dig stressad och som att alla odds är emot er, så var förvissad om att det kan fungera ändå! Jag hoppas och tror att allt går bra för er! Många många kramar, S
Wow! Stort tack för att du delar med dig av din berättelse, S. Vilken historia! Och givetvis: tack för peppen :) All lycka till er! Kraaaam / Lina
Radera