Var sak har sin tid

26 september. Jag tyckte att jag valde en gissning så långt fram, kanske som ett skydd för mig själv, att inte hoppas för mycket på en snabb process, men nu är datumet snart här. Om jag frågade Tobias skulle nog han säga samma sak om sitt datum, att det var en pessimistisk gissning hann hoppades vi inte skulle hinna fram till.

Just nu känner jag ändå en styrka i vår längtan, att vi närmar oss hur lång väntan som än är kvar. Att ha ett datum att gissa på kändes som en viktig lek i början och fram till nu. Något att ta sikte på i allt det ogreppbara. Men så förändras väntan och behovet. Leken får stanna men högst troligt kommer jag inte välja en ny gissning om datumet hinner passera, utan låta det bero. Var sak har sin tid.

Fast än lever förstås hoppet! Sex vardagar kvar innan vi vet om min gissning är en strykning eller vinnarhästen.