Framåt, framåt

I dag har tystnaden känts lite lättare att bära. Det beror nog på att vi båda är väldigt inställda på att det kommer uppdateringar, antingen bilder eller ny skypetid, senare i veckan. Vi hoppas i alla fall väldigt mycket på det och är det inte så, då är det så.

Eftersom vi inte fått någon First Court Decree ännu börjar jag allt mer ställa in mig på, smälta, att vi antagligen får resa först i juni och acceptera det. När väl First Court Decree kommer, får vi ju först räkna med en månad innan domen vinner laga kraft och ytterligare ett par veckor innan vi får åka.

Det är klart att jag inget annat önskar än att vi fick åka nu, helst för länge sedan. Men det är fascinerande hur sinnet fungerar, att man klarar av att ställa om sig till att skjuta fram sitt livs resa bit för bit. Men det måste man ju, annars skulle åtminstone jag gå under. Det är inte lönt för oss att älta "Vi hade kunnat vara hemma nu" ... Jag fyller år 4 juni, så det är ju inte omöjligt att 31-årsdagen firas i Taiwan. Minnesrikt så det förslår.

Annars rullar vardagen på. Räkningar betalas, gymmandet håller vi imponerande nog fast vid (börjar nästan gilla och det är väl så dags nu när vi snart inte kommer kunna häcka där ... ) och igår köpte jag en ny telefon. Det är något jag tänkt göra superlänge. Jag har en Iphone4 och varit sjukt missnöjd. Ljudet är så dåligt, man måste använda hörlurar eller högtalare varje gång man vill prata i telefonen. Det är ju smått ironiskt, en telefon vars största problem är att ingen hör vad man säger. Så snart jag kommit mig för att beställa sim-kortet så har jag en telefon med lite bättre kamera och förhoppningsvis sjukt mycket bättre ljud. Det är en android. Ingen värstinglur, men det behöver jag inte heller.