Hon påminner mig om allt det fantastiska

I morgon har det gått fem veckor sen ärendet var upp i domstolen. Nu börjar det verkligen närma sig något hoppas vi. 

Samtidigt inser vi att vi får skjuta fram förhoppningar om mitten av januari, allt eftersom vi närmar oss mitten av december blir det mindre troligt. Så kommer alltså kinesiska nyårsfirandet, lite olägligt ur vårt perspektiv, i slutet av januari och sträcker sig en bit in i februari. Men vi ser ju att vi lägger tid bakom oss hela tiden, framåt marsch.

Ibland är jag så uppe i processen att jag missar att vara "här och nu". Men Hanna är bra på att påminna mig om allt det fantastiska i livet. Helt otroligt att hon bara har en vecka kvar till sitt allra första jullov.

Det är både roligt och stressande att jobba nu. Jag vet inte riktigt hur mycket jag hinner dra igång och vad jag bör se till att ha hunnit avsluta. Men det där brukar ju lösa sig när det måste.