Bara vara vi

Vet ni vad vi gjorde samma dag som vi fick det negativa beskedet? Vi slog till och bokade en fyrstjärning charter. I mitten av december drar vi iväg en vecka till Madeira. Det blir rom och cola på balkongen, yatzy, gott käk, pocketbläddring, spabehandlingar, jacuzzi inne och pooldopp ute … Få umgås, se varandra, i en ny avslappnad och kravlös miljö. Just nu känns det som att vår hemmiljö är ingrodd i sorg och som att sorgen, hjälplösheten, växer in i oss.  För en vecka ska vi bara vara vi. Inte några sorgsna, barnlösa kufar. Bara vara vi.

Fy fan så skönt och fy fan så välförtjänt tänker vi. Woop, woop!

PS. Kommentarer likt "Vem vet ... kanske blir ni med barn under semestern?" undanbedes vänligen och frrrruktansvärt bestämt!

En barnfri zon

I dag har jag varit i skidspåret för första gången den här säsongen. Så mörbultad en är, men jäklar så skönt det var! Inte en sekund i spåret tänkte jag på att jag inte är mamma. Det var bara att ta sig fram, ett stavtag i taget. Det var allt som cirkulerade i mitt huvud. Tyngden på den främre skidan, tryck ifrån med motsatt stav. Tyngden på den främre skidan, tryck ifrån med motsatt stav. När jag kom hem slocknade jag och vaknade efter två timmar.

Skidor är alltså inte bara ett bra sätt att motionera på, utan även en stund när de jobbiga tankarna och känslorna lämnar kroppen för en stund. Vilket uppvaknande! Jag ska göra mitt yttersta för att låta skidspåret bli en "barnfri zon". Det känns vettigt.

PS. Och inte en gång ramlade jag kan jag tillägga, även om det nu inte är en motionsblogg jag driver. Eller förresten, hur var det nu? Apoteket vill kanske hävda det, hihi.