Ultrakoll och biverkningar

Jag tar sedan några dagar tillbaka både Gonal-F 225 IE, som tidigare, och cetrotide 0,25 mg. Cetrotiden är till för att min kropp inte ska få för sig att ägglossa av sig själv.

I morgon är det dags för ultraljud och blodprov. Då ska vi få veta hur stora och hur många äggblåsorna är samt när det kan bli aktuellt med äggplock. Förra gången plockades äggen fyra dagar efter ultraljudet. Men de kanske hellre tar det på fredag än lördag. Det vore inte dumt för min man, som är ensam schemalagd att jobba på lördag och givetvis måste styra om det ifall vi måste bege oss mot Falun. Men vi får se!

Biverkningar då? Jag känner absolut av sprutorna mer den här gången än vid första ivf:en. Jag är så trött, så trött. Men det kan bero lite på att jag jobbar in så mycket tid som möjligt för att slippa ta ledigt från jobbet, kanske en kombination. Sedan har jag ofta ont där äggstockarna är just efter sticket och behöver sitta ner en stund. Det kan bli så lite under dagen också. Och som jag känner mig illamående och svälld, magen är som en ballong. Sedan vi började med två sprutor så har det blivit lite utslag där sticken är, fast det går bort efter en stund. Nedstämd är jag, bitvis. Men det behöver ju inte vara hormonerna utan kanske bara är den mentala biten som spökar.

Bra med försök två? Att korta protokollet går sååå mycket fortare än första gången, när vi körde det långa! Jag vet att någon kommenterade det innan vi satte igång, men just då kändes det väl ändå som att det skulle vara en evighet.

Litet sprutdrama på en söndag

Igår var det första sprutdagen. 225 IE Gonal-F stod på schemat. Gonal-F är en pennspruta som är förfylld, man behöver alltså inte mixtra själv med hur mycket pulver respektive vätska som det ska vara. Allt vi behövde göra, var att ställa in rätt dos på pennsprutan och sedan spruta in det i magen.

Men det blev inte helt odramatiskt. När vi väl satt där med den här helt nya sprutan blev vi ändå osäkra. Är det verkligen 225 IE, eller kan det vara 25, eller något annat, den ska stå på? Vi har ju bara två sprutor och om det är 225 IE så räcker inte de hela kuren. Vi kollade i pappren men det kändes inte som att vi kunde reda ut det. Det blev ett virrvarr.

Därför bestämde vi oss för att kontakta 1177, sjukvårdsrådgivningen. Jag hörde direkt att hon inte hade någon ivf-koll, låt gå. Men hennes ton var överlägsen och otrevlig. "Man ska alltid ta hela innehållet om det är en pennspruta", envisades hon med, fast jag sa att vi inte skulle göra det. Jag försökte förklara att vi undrade över det här med IE. Hon kollade upp vad vi hade för spruta, så sa hon att första sprutan skulle ges under kontroll av sjukvårdspersonal och att hon därför absolut inte rekommenderade att vi inte skulle ta sprutan den kvällen. Jag sa att det var ett väldigt svårt beslut att fatta för någon som är i den sits vi är i. Hon repeterade, fortsatt otrevligt, att hon absolut inte rekommenderade oss att ta sprutan utan i stället vänta och jag tänkte, inte högt, att "jag skiter väl i vad du rekommenderar och inte". Vid det laget var jag nära tårar, viskade fram ett hejdå, lade på luren och ångrade bittert att vi ringt. Jag kände mig som världens minsta människa.

Vi provade att ringa ett mobilnummer till kliniken, men kom inte fram.

I stället satte vi oss ner igen, kollade lugnt igenom pappren och hittade informationen vi sökte. Ja, 225 IE var logiskt. I receptet stod det att vi hade tre uttag, då klickade det för oss. Tre uttag innebär givetvis att sprutorna räcker, men att vi har för få hemma. Dosen verkade rimlig och vi bestämde oss för att skrida till verket. Vilket vi också gjorde.

En timme senare ringde det från mobilnumret vi ringt på, och vi fick bekräftat att vi gjort rätt. Slutet gott, allting gott.