När jag har manualen framför mig får jag skriva ett separat inlägg nästan, för att kunna förklara hur många dokument och delar det är.
Innan vi sammanställt akten hade jag och Tobias denna dialog.
Jag: Nu kommer jag att vara lite lätt instabil fram till åtminstone åttonde april eller så.
Tobias: Jo, jag vet. Jag minns ...
Och så är det ju. Även om man längtar efter detta moment där tiden faktiskt hänger på oss och vi kan påverka det, är det ju med skräckblandad förtjusning. Här kan det gå åt pipsvängen med ett dokument där vi gjort fel och då har vi bara oss själva att skylla och får kanske göra om allt hos NP, UD, Taipei Mission osv. Och det vet vi inte förrän om ett par veckor. 8 april är lite klent gissat, till och med, eftersom vi får tillbaka kontrakten från Taipei Mission först veckan därpå och därför inte kan kopiera allt innan dess och sedan skicka tillbaka till Barnens Vänner som i sin tur postar till St Lucy.
Men nu kör vi. In i kaklet.
Denna del av processen är hemsk!
SvaraRaderaJag var så rädd att något skulle bli fel.
Det kommer säkert att gå bra!
Massa kramar!
Tack! Ja, inga frågor eller så från NP än så länge så vi väljer att tolka det som att det rullar på bra. Kram!
Radera