Distraktionsmoment och uppdateringar

I torsdags fick jag hem Frida Svanbergs bok Veganska bakverk och Oh, my god så jag sysselsatt mig med att baka och planera vad jag ska baka. När jag bakar slipper jag tänka på väntan, på pandemin och så vidare. Bättre terapi kan jag inte begära.

Kinesiskakursen tar också ganska mycket fokus av den tid jag har på kvällarna. Det är läxor mellan varje gång och då är det att skriva tecken som tar tid. Men jag gör nya framsteg mellan varje lektion och det är väldigt roligt. Jag har tagit upp broderiet ur lådan igen, med varsin tavla till Hanna och Alfred. 

I dag fick vi en uppdatering med ett par bilder och fem filmer. De har jag tittat på om igen. Han är väldigt framåt, det är stor skillnad att se honom och Hanna när hon var i den åldern. Han går en hinderbana och gör det så självständigt och kavat. Så spelar han ett spel många av oss nog minns från fritids, där man ska fånga snurrande fiskar med ett litet spö. Hanna hämtade direkt sitt fiskespel när hon såg honom spela det.

Det är underbart med uppdateringar och att se Alfred utvecklas och växa. Men det gör ont att inte vara tillsammans och det påminns man om vid uppdateringarna. Men man får försöka se att han är i goda händer, att vi nog snart har hälften av väntan sen januari bakom oss och den bästa årstiden framför oss innan vi får komma till honom.