Står vi stilla eller rör vi oss framåt?

Igår deppade jag ihop en stund. Inte oväntat, men vi fick veta att först efter att vi haft vår första Skype med Alfred ska barnhemmet och socialarbetaren besluta om de skickar pappren till domstolen då eller väntar till efter andra Skype-tillfället. Det jobbiga är förstås att vi inte ens vet när första skypen är, bara att det är absolut tidigast i början av juni. 

I och med att det står helt stilla åtminstone fram tills dess utan att vi kan påverka det har jag så svårt att se att varje dag är en dag närmare, men det är klart att det är det. Det är klart att för varje dag som går utvecklas och rotas han mer och mer där han är, men samtidigt vet jag att han är i god omsorg hos sin fosterfamilj tills vi äntligen får bli hans stadiga familj.