Förslag om höjt adoptionsbidrag

Regeringen har presenterat sitt budgetförslag den här veckan och i det finns ett förslag om att höja bidraget för oss som adopterar internationellt! Det är en rejäl höjning, som inte torde bli så kostsam för staten ändå i och med att antalet adoptioner är relativt få. I dag ligger bidragsdelen på 40 000 kronor. Enligt det nya förslaget ska den summan i stället vara 75 000 kronor.


via GIPHY

Om förslaget godkänns av riksdagen, kommer de nya reglerna börja gälla redan från och med januari 2017 och för dem som från och med då får barnet i sin vård. Det här är stort och jag vet att inte minst adoptionsorganisationerna har stridit för detta, trots ökade kostnader i adoptionsprocessen har bidraget legat på samma nivå i 15 år.

Det gör ingen superskillnad för oss, det är ju inte så att det är avgörande för huruvida vi kan gå igenom en adoptionsprocess eller inte, men tänk vad vi kan göra med de pengarna för vårt barn i stället. Kanske kan vi vara hemma från jobbet längre (utan att nalla av föräldradagarna) eller få ett ordentligt startskott till det som vårt barn sedan kan använda vid en eventuell återresa, som vi annars skulle behöva spara till i flera år. Vi vill verkligen se till att vårt barn har möjligheten och inte behöver spara till något sådant själv. Jag hoppas och känner mig relativt säker på att fler föräldrar tänker så, att bidraget kommer ens barn till del på något sätt i stället för en charter till mamma och pappa eller en sovrumsrenovering.

Bidraget ges inte ut i förskott, så det kan inte användas för att betala någon av de administrativa avgifterna eller flygresan direkt, utan föräldrarna kan ansöka om det när man kommit hem med sitt barn.
Du hittar förslaget i sin helhet här, på sida 34.

Adoptionscentrum kommenterar höjningen i ett pressmeddelande på sin hemsida.

Två stora skillnader mellan Norge och Sverige

I dag kom Barnens vänners medlemstidning "Adoption" i brevlådan så den lusläste jag direkt.

Lite ny Taiwaninfo som stod med var att väntetiden på de senaste barnbeskeden varierat från en månad(!). En månad. Vilka lyllosar! Men kansliet påpekar att det finns familjer som väntat i två år. Jag försöker ändå tänka att hur lång väntan i slutändan blir är inte det viktiga. Vi ska bli en familj, i sinom tid, och det är vad som betyder något.

Jag läste också i magasinet att Norge höjt sitt adoptionsbidrag till 88 000 norska kronor. Det täcker nästan 50 procent av kostnaden enligt artikeln i BV. En annan grej är att det sedan förra året säger lagen i Norge att utredningar ska göras regionalt i stället för i kommunerna.

Heja Norge! säger jag vad gäller båda grejerna.

I Sverige har adoptionsbidraget stått stilla väldigt länge. Det ligger på 40 000 kronor sedan 2001 om jag inte läst fel. För oss betyder det att det nog kommer täcka cirka en sjättedel av våra adoptionskostnader. De flesta organisationer har listat budgetar för vad man får räkna med att adoptionsprocessen kan komma att kosta. Här är BV:s uppskattning för den som adopterar från St Lucy i Taiwan.

Jag tycker det har fungerat bra för oss att utredningen görs av kommunen. Fast min åsikt är att det borde ligga högre upp i "kedjan". Det blir ju svårare att få expertis på kommunal nivå än regional eller nationell och det känner jag mig inte helt trygg med. I vår kommun är det inte särskilt många adoptionsutredningar om året och kunskaperna i ämnet är förstås i mångt och mycket en färskvara. Nä, en särskild enhet vore bättre tycker jag.

Det var väl bland annat de tankarna jag samlade på mig efter dagens läsning.