Upp- och nedvända världen

I väntan på barnbesked är fredagen ganska omtumlande.


via GIPHY

Dagen startar som du är van vid sedan urminnes tider, glädje över att fredagen äntligen är här.



via GIPHY

Men numera, när lunchtid börjar närma sig, inser du att det antagligen inte kommer något barnbesked i dag heller och att det sedan återstår två hela, tysta, dagar. Du börjar bli lite orolig.


via GIPHY

Då och då under de få, intensiva, timmar som är kvar kommer ändå tillfällen när telefonen ger ifrån sig ett ljud. Ja, kanske inte din telefon men du är beredd att svara ändå. De kanske försöker nå dig via en kollega, även om det inte var de som ringde när du svarade förra gången.


via GIPHY

Sista timmen, när kontorstiden för adoptionsförmedlingen är över men du har en timme kvar att jobba är du helt slut. Tom.


via GIPHY
Så kommer den fruktade, efterlängtade, helgen som ändå är rätt okej. Men visst ägnar du den stora delar åt att vara lite för grumpy? Eventuellt mer än nödvändigt.


via GIPHY
Det bästa med helgen? Det kommer en söndag kväll! När du får lägga dig på mycket bättre humör. Riktigt kura ihop dig mysigt under täcket och njuta av att det snart är måndag igen.

Vänta barn-symptom

Fick för övrigt ett kraftigt chokladsug igår vid lunchtid. Funderar om det kanske är "helt normalt" symptom så här elva månader in i barnväntan? En chokladbit, daim, inhandlades snarast.

Dags att förnya papper

Nyligen hörde jag av mig till vår adoptionsorganisation Barnens vänner för att fråga om vårt läkarintyg fortfarande är okej (några prover är från maj månad), om det är läge att fylla i vår ekonomirapport på nytt nu när jag gått tillbaka till min gamla lön och om det samt att vi båda nu har en ny arbetsgivare gör att våra arbetsintyg behöver förnyas.

Alla grejer behöver fixas visade det sig men provtagningen kan vänta till maj. Nu håller vi tummarna för att det räcker att ta de prover som går ut i maj och att läkaren kan fylla i pappret utan att vi behöver göra ett nytt läkarbesök. Inte för att vår hälsa försämrats, utan för att det är så bökigt att få till. Som adoptionssökande är vi inte direkt prioriterade hos vårdcentralen utan stuvas in i mån av tid, ungefär, eftersom vi inte har någon remiss och inte heller är sjuka.

Jag har börjat fylla i ekonomiblanketten på nytt. Positivt med den är att vi nu har ett mycket fetare sparkonto och förstås något lägre skulder. Gott att se.

Extrovert deluxe

Min presentation första veckan med ny chef när vi går laget runt: "Hej. Jo, jag har ju varit journalist här i fem år. Nu står jag och min man i adoptionskö, viskaadopterafråntaiwanochkanfåbarnbeskedidagellerförstomettår och det är så spännande" … Det är verkligen det enda som cirkulerar i mitt huvud när jag ska försöka berätta vem jag är. Att prata jobb när jag, i arbetsplatsmiljö, ska beskriva mig själv är så sjukt lågprioriterat just nu på det sättet. Ovant, men kanske är ett sundhetstecken så länge det är en fas? 

Fem saker jag trodde jag skulle slippa som barnväntande

Här är några saker jag trodde att jag skulle slippa när jag väntade barn:

1. Tömma kattlådan. Verkar bara vara riskfyllt för den som är gravid, inte alla som väntar barn. Typiskt.
2. Mens och den fruktansvärda värk som hör till. Nej och nej, fortsätter dyka upp en gång i månaden.
3. Bry mig om preventivmedel. Oh, du ljuva ironi. "Hej barnmorskan! Jag skulle behöva preventivmedel, för jag väntar barn".
4. Bära tunga - och många - saker. Här verkar samma princip tillämpas som vid punkt ett, noterade jag när jag hjälpte en kompis med ett flyttlass häromveckan.
5. Bry mig om att träna. Nope. Behöver ha åtminstone några muskler i form om jag ska orka bära en, kanske, tvååring och när jag inte bär, kanske, tvååringen svettigt springa efter.

Någon annan barnväntande som kommer på fler saker som passar in på listan?

Bra checklista för dig som vill kommentera en adoption

Jag försöker ta det rätt avslappnat och inte ta det så personligt när personer uttrycker sig klumpigt om adoption. Men här är en bra checklista för dig som vill kommentera någons adoptionsprocess. Några "what not to do"-knep. Finns ju så mycket mer att säga kring detta! Men här är en start.

”Jag har alltid sagt att det är sååååå fint att adoptera. Att ändra det barnets liv!”-reaktionen:

via GIPHY


via GIPHY

Bemöts, från min sida, oftast med det ganska långa utlägget: ”Alltså det känns som ett fantastiskt sätt för oss att bli föräldrar på. Fast det är viktigt att vårt barn inte är något välgörenhetsprojekt. Vi gör det här av egoistiska skäl, precis som de allra flesta andra som blir föräldrar vare sig det är biologiskt eller genom att adoptera. Ville vi rädda världen skulle vi i stället skänka pengar till barnhemmet eller till en mamma som i så fall kanske inte skulle behöva lämna ifrån sig sitt barn” …

Ifrågasättande-reaktionen:

via GIPHY
2. Det tas emot på lite olika sätt. Ifrågasättande-reaktionen är inte önskvärd efter ens långa, ganska utförliga, utlägg.

Vilket i sin tur med stor sannolikhet (inombords) bemöts med det korta och koncisa:


via GIPHY

"Allt kan gå fel nu när världen är så oviss"-reaktionen:

via GIPHY
Det känns som en riktig backstabber ibland. Vad vill fås ut av detta? Få mig att känna mig "förberedd" - eller har du något konstruktivt att komma med? En reaktion som varken hjälper eller är särskilt stöttande. Den bara är mopsig!

Det skulle jag oftast vilja bemöta så här:

via GIPHY

Eller så här:

via GIPHY

Men orkar jag inte dra "Det går inte att gå runt och oroa sig för något som kanske händer för det har man ingen glädje av vare sig det händer eller inte"-resonemanget en gång till så brukar bli något sådant här:

via GIPHY

Och självfallet, den klumpigaste reaktionen av de alla …
"Nu ska ni se att ni snart blir gravida"-reaktionen:

via GIPHY

Nej, bara nej.

via GIPHY