The typical jag

Söndag kväll: Hetsar Tobias att leta fram sina papper från förra läkarundersökningen så att han kan lämna in dem vid provtagningen utifall att det behövs. Påminner honom att urinprov ska tas och att det förstås då är bäst att inte kissa på morgonen. Skriver ut mina papper samt nya blanketter för läkaren att fylla i. Försöker nå vårdcentralen för att höra exakt vilken tid vi hade - vilket inte går så bra.

Måndag morgon: Får plats i vårdcentralens telefonkö för att kolla upp tiden. Påminner Tobias om att vi ska lämna urinprov och att han därför ska komma ihåg att inte kissa på morgonen. Får bekräftat av vårdcentralen att vi ska vara på plats klockan tio.

Är precis på väg ut genom dörren i sista minuten då Tobias kommer på att han behöver sina papper (som han som tur är hittar direkt). Jag kommer på något som är lite svårare att åtgärda. Jag morgonkissade! Dumma, dumma jag. Svor lite över detta samt att jag inte hade någon som påminde mig om vad jag ju inte skulle göra.

Jag började hetsdricka vatten medan Tobias stod med nycklarna i dörren. "Vi måste åka! Vi måste åka!" Kaosigt värre.

Nåja, några stackars droppar fick jag ihop till lilla vårdcentralen. Vill man bli mamma, så vill man. Blev lättad när det visade sig att läkaren var på plats och vi fick veta direkt att han skulle se till att fylla i blanketterna på nytt. Vi har dem troligen i brevlådan om en vecka.

Så. Många. Yttre. Faktorer.

Då kan vi pusta ut för denna gång.

Att göra-listan bockas av

Kan inte tänka mig att särskilt många är glada över att få brev från kronofogden. Men jag är väldans glad att två sådana här dök upp i lådan i dag! Jag mejlade till kronofogdens allmänna mejl för att få dem hem. Det står våra namn och perssonnummer på varsitt papper samt "På begäran intygas att denna person saknar skuld i Kronofogdemyndighetens utsöknings- och indrivningsdatabas". Så är det stämplat och underskrivet av en tjänsteman.

Intygen åkte bums in i "viktiga mappen", så får de vila där fram tills dess att familjerättssekreteraren ska få dem.

Mitt läkarbesök är också avklarat, nästan i alla fall. Jag måste komma tillbaka för att lämna ett fasteprov, typiskt. Det kan denna pendlare inte göra förrän om en och en halv vecka, det ska ju göras på morgonen då.

Jag har läst om flera som behövt betala rätt mycket för läkarbesöket, uppemot 800-900 kronor. För mig kostade det som en vanlig koll hos landstinget, kommande fasteprovet inkluderat, 150 bagis. Toppen! Får se om det blir samma för mannen, som besöker en privat vårdcentral i början av juni.

Snabbt läkarbesök

Nästa vecka på onsdag ska jag göra den läkarundersökning som krävs i samband med medgivandeutredningen. En så där lite lam men ytterst nödvändig grej att göra. Jag hade väldigt tur som fick en tid så snabbt, det borde inte riktigt vara möjligt men så föll det sig. Hoppas nu bara att Tobias, som ännu inte hunnit ringa vårdcentralen, får en tid snart också.

Till undersökningen ska jag ha med mig en särskild hälsodeklaration som jag fyller i själv och ett läkarintyg som läkaren fyller i. Båda blanketterna finns att hämta på Socialstyrelsens hemsida.

Jag slås då och då av vad det egentligen är vi håller på med. Sedan när blev det en sådan pappersvärld att försöka bli förälder? Man har dessutom blivit så van att ha på sig den här kliande ofrivilligt barnlös-koftan att jag undrar hur det kommer bli att ta av sig den. Skönt, tror jag. En lättnad också, en sådan befrielse. Jag försöker att inte tänka på den så mycket. Men när det är mycket att hålla reda på, som att begära ut registerutdrag från kronofogden, boka läkartid, be om ledigt då, då och då från jobbet, fylla i en hälsodeklaration, fundera ut referenter ... Och det här är ju bara början. Då blir det lite tankeverksamhet. Men ett steg i taget ska visst fungera bra.

Fast sedan känns det också viktigt för mig att visualisera, att förstå varför vi gör detta. Tänk när vi får hem det där brevet med en bild på vårt barn … Undrar vem av oss som upptäcker det i lådan? Eller kommer det som ett mejl? Hur kommer det att vara? Eller när vi kommer hem från ursprungslandet. Första natten i huset. Första morgonen som vi vaknar tillsammans. Åh, bara för att få uppleva det skulle jag kunna fylla i alla papper i världen.