Äntligen, äntligen ... suck

via GIPHY

När man äntligen lyckats räkna ut summorna i den komplicerade ekonomirapporten och de nya arbetsintygen äntligen landar i lådan och man äntligen ska scanna in och mejla iväg uppgifterna till sin adoptionsorganisation. Så har arbetsgivaren, som hade en förhållandevis enkel uppgift, skrivit in fel lön på den ena av oss. Dessa detaljer och denna tidsspillan. Nåja, alla kan ju inte vara lika världsvana som oss att fylla i blanketter till adoptionsorganisationer. Positivt: Bara en grej att göra om. Resten inskickat, förstås.

Nio dagar kvar

Vi fortsätter med papperssamlandet. Parallellt med adoptionslivet fortsätter lite pappersjobb med lån för att firma ska byta ut vårt tak och sedan inbetalning för att få fiber installerat när som helst nu.

När det kommer till adoptionen har vi väl i princip utsett referenter nu, ska bara fråga dem ordentligt. De kommer då att få fylla i varsin sådan här blankett från Socialstyrelsens hemsida. De får givetvis bara svara snälla saker, hihi. Jag skulle kunna säga att de bara får säga sådant som är sant, vilket är sant, men det låter förstås inte lika roligt.

I övrigt är det inte supermycket mer. Även om det hade varit mycket roligare på de flesta sätt, så finns det något skönt med att det inte är så stressigt eftersom medgivandeutredningen ska bli klar i juli i stället för juni. Det är lite småfix, men jag tror att vi kan ta det med familjerättssekreteraren när vi ses på torsdag nästa vecka. De stora frågorna till dess är givetvis hur noga vi slarvputtar ska vara med att städa och vad vi ska bjuda på. Det sistnämnda blir nog kaffe, nåt hembakt och ha framme lite frukt utifall att fika inte går hem. Sedan kommer vi att städa "lagom" skulle jag tro, det vill säga så mycket vi orkar och hinner. Nio dagar kvar till hembesöket, alltså.    

Snabbt läkarbesök

Nästa vecka på onsdag ska jag göra den läkarundersökning som krävs i samband med medgivandeutredningen. En så där lite lam men ytterst nödvändig grej att göra. Jag hade väldigt tur som fick en tid så snabbt, det borde inte riktigt vara möjligt men så föll det sig. Hoppas nu bara att Tobias, som ännu inte hunnit ringa vårdcentralen, får en tid snart också.

Till undersökningen ska jag ha med mig en särskild hälsodeklaration som jag fyller i själv och ett läkarintyg som läkaren fyller i. Båda blanketterna finns att hämta på Socialstyrelsens hemsida.

Jag slås då och då av vad det egentligen är vi håller på med. Sedan när blev det en sådan pappersvärld att försöka bli förälder? Man har dessutom blivit så van att ha på sig den här kliande ofrivilligt barnlös-koftan att jag undrar hur det kommer bli att ta av sig den. Skönt, tror jag. En lättnad också, en sådan befrielse. Jag försöker att inte tänka på den så mycket. Men när det är mycket att hålla reda på, som att begära ut registerutdrag från kronofogden, boka läkartid, be om ledigt då, då och då från jobbet, fylla i en hälsodeklaration, fundera ut referenter ... Och det här är ju bara början. Då blir det lite tankeverksamhet. Men ett steg i taget ska visst fungera bra.

Fast sedan känns det också viktigt för mig att visualisera, att förstå varför vi gör detta. Tänk när vi får hem det där brevet med en bild på vårt barn … Undrar vem av oss som upptäcker det i lådan? Eller kommer det som ett mejl? Hur kommer det att vara? Eller när vi kommer hem från ursprungslandet. Första natten i huset. Första morgonen som vi vaknar tillsammans. Åh, bara för att få uppleva det skulle jag kunna fylla i alla papper i världen.