Vi fortsätter med papperssamlandet. Parallellt med adoptionslivet fortsätter lite pappersjobb med lån för att firma ska byta ut vårt tak och sedan inbetalning för att få fiber installerat när som helst nu.
När det kommer till adoptionen har vi väl i princip utsett referenter nu, ska bara fråga dem ordentligt. De kommer då att få fylla i varsin sådan här blankett från Socialstyrelsens hemsida. De får givetvis bara svara snälla saker, hihi. Jag skulle kunna säga att de bara får säga sådant som är sant, vilket är sant, men det låter förstås inte lika roligt.
I övrigt är det inte supermycket mer. Även om det hade varit mycket roligare på de flesta sätt, så finns det något skönt med att det inte är så stressigt eftersom medgivandeutredningen ska bli klar i juli i stället för juni. Det är lite småfix, men jag tror att vi kan ta det med familjerättssekreteraren när vi ses på torsdag nästa vecka. De stora frågorna till dess är givetvis hur noga vi slarvputtar ska vara med att städa och vad vi ska bjuda på. Det sistnämnda blir nog kaffe, nåt hembakt och ha framme lite frukt utifall att fika inte går hem. Sedan kommer vi att städa "lagom" skulle jag tro, det vill säga så mycket vi orkar och hinner. Nio dagar kvar till hembesöket, alltså.
Minns första hembesöket i vår medgivarutredning , man var både pirrigt nervös och förväntansfull. Vi charmade dem med morotskaka �� lycka till på ert besök! Kommer gå kanon bra ��
SvaraRaderaMorotskaka slinker alltid ner! Varmt tack för peppen =)
RaderaHej Lina!
SvaraRaderaJag skulle vilja ställa några frågor (är också oförklarligt barnlös):
Hur lång tid tog det dig att kunna släppa besvikelsen efter tredje ivf:en? Finns det fortfarande en gnutta sorg kvar? Jag är så sjukt impad av din styrka - du verkar hantera allt galant! Förstår inte hur du gör för att kunna gå vidare så snabbt!
Själv har jag inte riktigt kommit dit än att förlika mig med tanken att det antagligen inte blir en graviditet. Det känns för tidigt för mig att börja tänka på adoption. Efter sista ivf:en rekommenderade vår läkare att hitta på alternativ, alltså att inte satsa på ivf längre. Det kändes så tungt att höra. Har läkarna sagt något liknande till er? Vet ni/de varför ni inte lyckas, varför äggen aldrig överlever fler än några få dagar (för oss är det nämligen också så)? Du brukar skriva att det antagligen var ert sista försök; hur resonerar ni kring det? Det känns som om ni inte har avslutat det här kapitlet fullständigt, eller? Jag frågar för att jag får styrka av andra (som dig) som är i en liknande sits och som verkar hantera sorgen betydligt bättre än jag...
Stor kram! /Marie
Hej Marie!
RaderaJag ska svara så gott jag kan.
Kanske hade det att göra med att vi redan stod med en fot ganska stadigt i adoptionsvärlden, som gjorde att jag ganska tidigt kom över besvikelsen att tredje ivf:en inte funkat. Vi har tidigt pratat adoption och successivt har det växt fram att det inte är en graviditet utan ett föräldraskap vi längtar efter. Men visst, när man genomgår en ivf är det inte ett minus man suktar efter.
I samband med äggplocket började vår läkare prata om äggdonation i stället för ivf. Vi sa nej direkt, att vi redan pratat om att det inte känns som vår väg att gå och att detta var vår sista ivf för nu. Läkaren hade lite svårt att förstå det, märkte vi. Först var vi lite irriterade, men när vi tänkte efter så förstår vi att läkaren ser att vi har chans att bli gravida och vill nog inte gärna släppa taget om det. Vi vet inte varför inte äggen överlever men eftersom äggdonation, men inte spermiedonation, föreslagits antar vi att det är stor sannolikhet att äggen är kruxet.
Ungefär 20 dagar efter minustecknet beskrev jag att jag märkt att vi äntligen börjat skratta och må bra tillsammans. Det var en riktigt aha-upplevelse och så otroligt befriande.
Vi är nog sådana där som inte vill att nåt är skrivet i sten. Därför säger vi att det är sista försöket för nu. Men sannolikheten för att vi kommer genomgå ivf igen är väldigt liten, näst intill obefintlig ju längre tid som går.
Visst har jag svackor. Det måste man kunna tillåta sig själv att ha. Jag har gråtit, jag har skrikit, tyckt så vansinnigt synd om oss och det har inte riktigt tagit mig någon vart. Att se möjligheterna, och nu när dörren till adoption öppnats är det mycket lättare, får mig att må så mycket bättre.
Det viktiga är att resa sig igen, att inte drunkna i all den där misären. Att klara av det här någorlunda bra har tagit tid för mig, den värsta svärtan har nog varit andra året som ofrivilligt barnlös (innan ivf:en) och så flera vändor innan/efter ivf-behandlingarna.
Du vet inte när och kanske inte hur, men du kommer att bli förälder. Ha bara det som målbild, så blir nog allt bra ska du se. För oss båda och alla andra där ute som längtar.
Stor kram!
Hej!
SvaraRaderaVi bjöd på smörgås och kaffe först. Lite senare fikade vi bullar jag hade bakat. Dem var här i över 3 h . Lycka till:) kram E
Haha oj! Så långt besök. Funderade också på macka, men ställer nog som sagt fram ett fruktfat i stället. Vi har bara en utredare, inbillar mig att det kanske går lite fortare då? Tack för peppen! Kram
RaderaAh vi hade 2 stycken , vi fick prata ca 1,5 timme var om våran bakgrund och runt släktträdet vi fick rita upp inför besöket . Det kommer gå bra:) kom ihåg att jag var super nervös innan men efter tänkte jag att jag oroat mig i onödan:) vi har just förnyat vårt medgivande. Det var inte lika omfattande som första gången :) kram till er
Radera"Bakgrund" menar uppväxt :)
RaderaHej där!
SvaraRaderaNu har jag läst en hel del av din blogg och inser att vi är lite i samma läge. Vi ska avsluta det sista ivf-försöket nästa vecka men troligtvis blir det ingen återföring eftersom inget av de andra försöken kommit så långt.
Istället har vi satsat på att lägga tankekraften på adoption. Vi har genomgått föräldrautbildningen och väntar nu på att få dra igång utredningen. Känner igen mönga av dina tankar med mina, det könns skönt att veta att det finns fler i samma sits!
Hit kommer jag hamna många fler gånger!
Kramar
www.narlangtanblirforstor.blogg.se
Hej Karolina,
RaderaTack för att du delar med dig. Och stort tack för länken till din blogg!
Kram