Nästa vecka på onsdag ska jag göra den läkarundersökning som krävs i samband med medgivandeutredningen. En så där lite lam men ytterst nödvändig grej att göra. Jag hade väldigt tur som fick en tid så snabbt, det borde inte riktigt vara möjligt men så föll det sig. Hoppas nu bara att Tobias, som ännu inte hunnit ringa vårdcentralen, får en tid snart också.
Till undersökningen ska jag ha med mig en särskild hälsodeklaration som jag fyller i själv och ett läkarintyg som läkaren fyller i. Båda blanketterna finns att hämta på Socialstyrelsens hemsida.
Jag slås då och då av vad det egentligen är vi håller på med. Sedan när blev det en sådan pappersvärld att försöka bli förälder? Man har dessutom blivit så van att ha på sig den här kliande ofrivilligt barnlös-koftan att jag undrar hur det kommer bli att ta av sig den. Skönt, tror jag. En lättnad också, en sådan befrielse. Jag försöker att inte tänka på den så mycket. Men när det är mycket att hålla reda på, som att begära ut registerutdrag från kronofogden, boka läkartid, be om ledigt då, då och då från jobbet, fylla i en hälsodeklaration, fundera ut referenter ... Och det här är ju bara början. Då blir det lite tankeverksamhet. Men ett steg i taget ska visst fungera bra.
Fast sedan känns det också viktigt för mig att visualisera, att förstå varför vi gör detta. Tänk när vi får hem det där brevet med en bild på vårt barn … Undrar vem av oss som upptäcker det i lådan? Eller kommer det som ett mejl? Hur kommer det att vara? Eller när vi kommer hem från ursprungslandet. Första natten i huset. Första morgonen som vi vaknar tillsammans. Åh, bara för att få uppleva det skulle jag kunna fylla i alla papper i världen.
Efter fem år av längtan fann vi vår dotter i Taiwan. Nu längtar vi efter syskon.
Visar inlägg med etikett ofrivllig barnlöshet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ofrivllig barnlöshet. Visa alla inlägg
onsdag 29 april 2015
söndag 1 mars 2015
En otålig väntan
Jag var helt säker på att ivf:en skulle vara i gång i helgen eller åtminstone nästan i gång. Men nej. Är jag gravid? Nej. Det har Clearblue redan hunnit berätta i dag. Det är så frustrerande att mensen hittills är fyra dagar sen och nästan förnedrande att ta graviditetstestet som skyltar med sitt "Inte gravid" minuterna därpå. Även om det inte var oväntat, så gör det mig ledsen. För den där mikroskopiska chansen finns ju.
Det mikroskopiska hoppet hinner dessutom växa lite när man först testar med ett ägglossningstest som ger positivt utslag och sedan måste ta sig till apoteket för att köpa ett graviditetstest. Att ägglossningstestet var positivt beror säkert på allt prasteron som jag trycker i mig, kom maken på. Dessutom var testet för gammalt, såg jag sen, men då tänker jag att kontrollstrecket inte borde ha fungerat.
Vi fortsätter vänta otåligt på ivf nummer tre. Heja, heja. Friskt humör.
Det mikroskopiska hoppet hinner dessutom växa lite när man först testar med ett ägglossningstest som ger positivt utslag och sedan måste ta sig till apoteket för att köpa ett graviditetstest. Att ägglossningstestet var positivt beror säkert på allt prasteron som jag trycker i mig, kom maken på. Dessutom var testet för gammalt, såg jag sen, men då tänker jag att kontrollstrecket inte borde ha fungerat.
Vi fortsätter vänta otåligt på ivf nummer tre. Heja, heja. Friskt humör.
söndag 1 februari 2015
Konstiga husdjur och annat huvudbry
Jag har haft en period nu när jag inte googlat särskilt mycket på vare sig ivf eller adoption. Det är som att jag inte kommer någon längre vart just nu och det är rätt skönt. Det finns en del frågor jag har, både rätt privata och allmänna, som jag vet att vi får svar på längre fram. Jag behöver inte grubbla över det nu, det löser sig sedan.
När det kommer till ivf:en så ska jag ringa kliniken i morgon. Om jag räknat ut det rätt så är det dags för vår nästa ivf runt 25 februari. Första sprutan ska tas andra mensdagen. Då våra ägg sett starka ut men visat sig vara svaga vill jag gärna veta om vi har chans att få två ägg insatta. Det som talar emot det är vår ålder och att jag nu ätit äggförstärkare. Det som borde tala för det är att inget av våra befruktade ägg har överlevt många dagar utanför kroppen, inte de två som satts in heller i och för sig. Det här är troligen vårt sista försök. Vi vill kunna greppa efter så många halmstrån som möjligt.
En av alla frågor jag har när det kommer till adoption är att jag börjat undra över hur organisationer i andra länder ser på husdjur i hemmet. Ses det kanske som smutsigt att ha katter? Eller visar det bara att det är ett kärleksfullt hem? Alla länder, till exempel Taiwan som vi börjat snegla mer på, har ju inte en kö utan mer att man väljs utifrån vilka man är. I Taiwan är det den biologiska mamman som väljer vem hon vill ska adoptera hennes barn. Är katt ett vanligt husdjur i Taiwan? Eller är det konstigt, som att man skulle ha en emu eller sjöjungfru hos sig?
En av alla frågor jag har när det kommer till adoption är att jag börjat undra över hur organisationer i andra länder ser på husdjur i hemmet. Ses det kanske som smutsigt att ha katter? Eller visar det bara att det är ett kärleksfullt hem? Alla länder, till exempel Taiwan som vi börjat snegla mer på, har ju inte en kö utan mer att man väljs utifrån vilka man är. I Taiwan är det den biologiska mamman som väljer vem hon vill ska adoptera hennes barn. Är katt ett vanligt husdjur i Taiwan? Eller är det konstigt, som att man skulle ha en emu eller sjöjungfru hos sig?
onsdag 5 november 2014
Två stora steg
I dag har jag gjort två, eller egentligen tre, spännande saker. Det är två stora steg med samma mål, att bli föräldrar, men i lite olika riktning:
Jag vet inte hur jag orkat med detta så nära inpå. Men jag tror att det dels beror på att jag var så ledsen redan förra veckan, dels beror på att jag allra mest blev förbannad på vår situation i måndags snarare än att jag bölade hela dagen. Jag blir sällan arg, men det är lite lättare att orka försöka göra något åt sin situation när man är arg än när man är ledsen tror jag. Så länge man lyckas göra något konstruktivt av ilskan. Den är ju förresten också en sorg, bara i en annan form.
- Adoption: Bokat tid med handläggare hos kommunens familjerätt. Jag pratade med föräldrautbildningen i Falun för någon dag sedan och fick veta att en ny utbildning drar igång i mitten av februari. Men vi får inte anmäla oss till en sådan själva. I stället ska det gå via en handläggare som haft ett möte med oss. Nu är det inbokat till början av december. Pirrigt, pirrigt!
- IVF: Bokat en första tid hos en akupunktör. Jag mejlade honom igår kväll och fick snabbt svar. Han ville att jag skulle komma förbi på torsdag mitt under dagen i två timmar(!). Jag förhandlade det till fredag, när jag tack och lov är ledig hela dagen. Sedan är det tänkt att jag ska gå dit vid kanske sex tillfällen om jag tycker att det känns bra. Jag har inte inställningen att jag går in i detta med höga förhoppningar utan det handlar mer om att jag är öppen för att prova något nytt. Tips! Akupunktur är dyrt, 400 kronor per tillfälle betalar jag nu. Men man kan använda sig av friskvårdsbidraget om man har något sådant. Allt enligt Skatteverkets regler, om arbetsplatsen följer de. För mig blir det således sammanlagt 1400 kronor för behandlingarna i stället för 2400 kronor.
- IVF: Bokade in mig på zonterapi (ska också gå att använda friskvårdspengen till detta!) men hon hade tid först i januari. Men sen sa min mamma, som älskar allt sånt här "hokus pokus" och prövat det mesta, att det inte brukar vara så bra att kombinera olika behandlingar parallellt med varandra. Så jag funderar på att stuva om zonterapin till senare bara för att prova det för mitt välmående. Eller så bokar jag av det helt.
Jag vet inte hur jag orkat med detta så nära inpå. Men jag tror att det dels beror på att jag var så ledsen redan förra veckan, dels beror på att jag allra mest blev förbannad på vår situation i måndags snarare än att jag bölade hela dagen. Jag blir sällan arg, men det är lite lättare att orka försöka göra något åt sin situation när man är arg än när man är ledsen tror jag. Så länge man lyckas göra något konstruktivt av ilskan. Den är ju förresten också en sorg, bara i en annan form.
Etiketter:
adoption,
akupunktur,
föräldrautbildning,
ilska,
IVF,
ofrivllig barnlöshet,
Sorg
torsdag 14 augusti 2014
Blåskontroll
I dag var ju då äggkollsdagen. Gynekologen räknade till fyra äggblåsor på varje äggstock och sa att det såg bra ut. Nu är vi inplanerade att plocka äggen på måndag.
Jag är förresten så himla glad över IVF-kliniken i Falun där vi går. De ger ett proffsigt intryck och så är de som vi varit i kontakt med väldigt trevliga. Dessutom är det så smidigt, vi behöver aldrig sitta och vänta länge. Vi har ju en bit att åka och är tidspessimister och dyker därför upp en kvart för tidigt. Alla gånger som jag lämnat blodprov har vi varit klara tidigare än vad vi avtalat tid. I dag när det var både äggkoll och blodprov var vi klara på knappt en kvart, ingen väntan alls blev det eftersom de haffade oss när vi höll på att anmäla oss och så fick vi gå direkt från blodprovsrummet till ultraljudet.
Det är också en trygghet, för en som varit så spruträdd som jag, att det är samma person som tagit blodprov på mig varje gång (fyra tillfällen). Och gynekologen är så festlig. Hon sa att från och med i dag ska min man helst inte få utlösning. "Så det betyder att du får sova i garaget", lade hon till.
Jag har pratat rätt mycket med min svärmor om vi går igenom och jag tänker på en grej som hon sa när vi knappt var i startgroparna och jag var nervös, inte minst inför äggplocket, att man tar en sak i taget. För två månader sedan var jag i tårar bara jag tänkte på att de skulle plocka ut äggen ur mig. "Undrar hur ont det gör, undrar hur ont det gör" ... Nu är det bara något som vi tar oss igenom för nå dit vi vill. Men jo, jag kommer nog ha lite svårt att somna kvällen innan.
I dag nådde jag förresten upp i högkostnadsskyddet vad gäller läkarbesök. Aldrig hänt förr. Hur kan man dra nytta av det då? Hålla tummarna för någon släng av sjukdom i höst eller på vårkanten? Hihi.
Jag är förresten så himla glad över IVF-kliniken i Falun där vi går. De ger ett proffsigt intryck och så är de som vi varit i kontakt med väldigt trevliga. Dessutom är det så smidigt, vi behöver aldrig sitta och vänta länge. Vi har ju en bit att åka och är tidspessimister och dyker därför upp en kvart för tidigt. Alla gånger som jag lämnat blodprov har vi varit klara tidigare än vad vi avtalat tid. I dag när det var både äggkoll och blodprov var vi klara på knappt en kvart, ingen väntan alls blev det eftersom de haffade oss när vi höll på att anmäla oss och så fick vi gå direkt från blodprovsrummet till ultraljudet.
Det är också en trygghet, för en som varit så spruträdd som jag, att det är samma person som tagit blodprov på mig varje gång (fyra tillfällen). Och gynekologen är så festlig. Hon sa att från och med i dag ska min man helst inte få utlösning. "Så det betyder att du får sova i garaget", lade hon till.
Jag har pratat rätt mycket med min svärmor om vi går igenom och jag tänker på en grej som hon sa när vi knappt var i startgroparna och jag var nervös, inte minst inför äggplocket, att man tar en sak i taget. För två månader sedan var jag i tårar bara jag tänkte på att de skulle plocka ut äggen ur mig. "Undrar hur ont det gör, undrar hur ont det gör" ... Nu är det bara något som vi tar oss igenom för nå dit vi vill. Men jo, jag kommer nog ha lite svårt att somna kvällen innan.
I dag nådde jag förresten upp i högkostnadsskyddet vad gäller läkarbesök. Aldrig hänt förr. Hur kan man dra nytta av det då? Hålla tummarna för någon släng av sjukdom i höst eller på vårkanten? Hihi.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)