Vi är många ofrivilligt barnlösa, inte minst kvinnor, som får höra "Det är inte konstigt att det blir svårt att bli med barn när man är stressad och vill det för mycket". Förr blev jag ledsen när jag hörde det. Sedan blev jag arg. Men vet ni vad jag gjorde till slut? Sa ifrån. Både åt nära och kära och ytliga bekanta. Det är inte okej att sprida myter och jag hoppas att de flesta jag sagt ifrån till ändå uppskattar det så de undviker att göra samma misstag med andra.
Det finns ytterst lite forskning som säger att hög stress kan hindra graviditet i särskilda fall. Notera ordet kan, eftersom forskningen inte säger att det med bestämdhet är så. Därför är det så onödigt att hobbypsykologer kläcker ur sig sådana kommentarer och rapar ur sig detta som en sanning, som att det vore svaret på just våra fertilitetsproblem. Det är inte riktigt så enkelt som att bara för att jag tänkt att jag gärna vill bli gravid, så blir jag det inte. Man kan inte vilja för mycket, så att säga, som hobbypsykologerna jag stött på ofta menar. Hur vill man ens lagom mycket?
De utgår från att "det säkert är så", att kroppen reagerar så, för att det låter logiskt men har uppenbarligen inte läst forskning kring det. Det hobbypsykologen gör, förhoppningsvis omedvetet, är att lägga en skuld på kvinnan. Visst, stress kan förstås påverka om det leder till minskad sexlust vilket uppenbarligen leder till mindre sex. Lustigt, förresten, om män som inte lyckas göra en kvinna gravid får höra att de vill det för mycket. Som om de skulle skrämma spermierna. Det har jag aldrig hört hittills i alla fall. Men mina äggstockar kan visst slå knut på sig själva bara på grund av min starka vilja.
När det kommer till dem som säger att "Jag vet några som försökte jättelänge och sedan slappnade de av och blev de gravida efter åtta år" har jag varit så fräck att jag sagt rakt ut att "Ja, det är väl inte så jävla konstigt att om jag och Tobias som är oförklarligt barnlösa skulle fortsätta att pippa som kaniner i sju år så skulle vi kunna bli gravida till slut". Det säger väl sig självt, ändå? Tro mig, det citatet har jag använt ett gäng gånger.
Lite som jag varit inne på tidigare: Varför tror man att sådant här är vad en blivande förälder vill höra? Helgalet.
