För oss som väntar

"Winter is coming" ... för att citera en karaktär i en av de absolut bästa serierna, Game of Thrones. Med det sagt, skulle jag vilja ge lite serietips till er andra som väntar och inte riktigt vet vad ni ska göra för att få tiden att gå. Tipsa jättegärna om andra serier i kommentarsfältet!

Dessa serier är några (av måååånga) som både jag och Tobias gillar skarpt:

• Parks and recreation. Vansinnigt skön komediserie i kontorslandskap med karaktären Leslie Knope i huvudrollen. För övrigt några väldigt smala detaljer som gör att jag kan känna igen mig själv i hennes personlighet (sjukt peppad i allt hon tar sig för, äääälskar grädde, är livrädd för fåglar).
• Modern family. När vi ändå är inne på komedispåret. Detta är svårslaget, amerikanskt. Oj, så jag skrattat till denna briljanta komediserie. När Tobias äntligen blev nyfiken på den, kollade jag direkt om samma avsnitt (en och en halv säsong som jag betat av på typ en vecka) från början så vi kunde se den ihop. 
• The Americans. Inte rolig alls. Prova spännande och mystisk. Den här amerikanska kriminalserien handlar om en till synes helt vanlig familj på utsidan, men där man och hustru är sovjetiska spioner. Keri Rusell (nån mer som minns henne från när hon spelade Felicity?) är ruggigt bra i denna serie som vi hade uppehåll från ett tag men sedan återkom till och jag kunde för allt i världen inte förstå varför vi ens slutat titta tidigare. En riktig bladvändare om det vore en bok. 
• Marcella. Kriminalserie som utspelar sig i London. Marcella Backland återvänder till polisyrket och börjar utreda en serie mord. Jag vill knappt säga mer än så men älskade du Bron så är det nästan tummis på att du kommer gilla denna.  Samma manusförfattare! (Hans Rosenfeldt)
• The Newsroom. Nyhetsnerv, humor och drama. Intressant med denna dramaserie är att den skildrar faktiska, stora, nyhetshändelser ur en modern nyhetsredaktions perspektiv. 

Bubblare:

• Peaky Blinders. Ett avsnitt har hunnit ses, i kväll, och det var det som inspirerade mig till att slänga ihop en lista i kväll. Brittisk gangsterserie som utspelar sig 1919. Snygg, mystisk, spännande och, som de flesta andra serier jag tipsat om som behövs för att locka fram ett beroende: flera intressanta vändningar! Denna ser jag fram emot att kura ihop mig framför i höstrusket.

Hoppas nåt av dessa tips (eller något i kommentarsfältet?) kan göra er och vår väntanshöst lite mindre mörk, lite mindre långsam. 

Den gemensamma nämnaren

I jobbet har jag kommit i kontakt med en man som är ungefär dubbelt så gammal som jag och jag har väl tänkt att vi antagligen inte har särskilt mycket gemensamt. Tji fick jag!

Det kom fram att han har en dotter genom adoption och sen att han och hans hustru gått igenom provrörsbefruktning, i Falun, och då fick tvillingar i slutet av 1980-talet(!). 

Riktigt coolt vad samtal kan leda till tycker jag.

Ett PS.
Det påminner mig också om att vi som blir familj genom adoption, eller provrörsbefruktning, inte kan sättas in i samma fack utan bär på just våra unika erfarenheter och tankar. Det är liksom både och, det där. Det finns en gemenskap, men inte någon mall för hur vi är eller ska vara.

Vi fortsätter att gissa

Åsa:

12 september, flicka, 14 månader

Carina:

13 september, flicka, 18 månader

Louise: 

23 september 2016, pojke, 10 månader

Jag:

(Ändrad!) 26 september 2016, flicka, 27 månader

Marr: 

3 oktober 2016, pojke, 16 månader

Tobias: 

10 oktober 2016, pojke, 18 månader

Cornelia M:

10 oktober 2016, pojke, 9 månader

S:

28 oktober 2016, pojke, 17 månader

Evelina, andra gissningen:

31 oktober 2016, flicka, 8 månader

Jenny:

2 november, flicka, 18 månader

Anna: 

12 november 2016, flicka, 14 månader

Erika: 

15 november 2016, flicka, 15 månader

Emma: 

22 november 2016, pojke, 19 månader

Tina:

12 december, flicka, 12 månader




Cornelia:

12 januari 2017, pojke, 17 månader

Kai, andra gissningen:

16 januari 2017, pojke, 19 månader

Evelina:

20 januari 2017, pojke, 26 månader

Caroline:

23 februari 2017, pojke, 23 månader

Anni:

14 april, 2017, pojke, 17 månader

Louise:

11 augusti 2017, pojke, 24 månader

Fyrtiosju veckor

Fyrtiosju veckor. Vi kämpar på medan tiden den rusar fram och står stilla på samma gång.

En snilleblixt

Då var det beslutat ungefär lika snabbt som jag kom på idén. När barnbeskedet väl kommit är det jag, mamma och svärmor som går bananas på Ullared en helg.


via GIPHY

Fantastiskt kul och glädjefullt att få göra något sådant tillsammans just vi tre tänker jag. Inbillning eller 100 procent rätt uppfattat? Blivande pappan är glad att slippa delaktighet i vad som komma skall och jag är rätt lättad att inte behöva tänka på att han inte ska bryta ihop av frustration och stresspåslag i någon korridor där, hehe.

Annars då? Jag tror ett barnbesked landar kommande vecka, men inte till oss.

Vardagsglimt av längtan

Igår kom en pappa som längtar hem med två badankor.

Som en lite längre version av inlägget kan jag berätta att det var en kommentar här på bloggen (Tack Cornelia!) som fick oss att reflektera över att även om vi hamstrat på oss lite leksaker så räcker det ju inte på långa vägar när vårt barn väl flyttar in. Visst, en del vill vi förstås vänta med att köpa. Men de här småsakerna, som badankor eller pekböcker, är ju sådant som är smart att passa på att köpa relativt mycket av nu. Vi bygger ju verkligen upp en barnfamilj från noll på något sätt. Förstår ni hur jag tänker?

Vårt barn är ju inte en bebis från början med ett begränsat intresse för omgivningen de första veckorna utan kommer antagligen vara full av nyfikenhet och upptäckslust från dag ett. Sedan finns det en till aspekt. För mig behöver normalmycket leksaker inte handla om att vara bortskämd utan att faktiskt se till ett behov som finns. Leksakerna hjälper oss dessutom att komma närmare varandra och att använda språket tillsammans och utforska den biten. Leken är dessutom ett fantastiskt sätt, ett måste, att knyta an till varandra på.

Vi har hittills köpt lite här och lite där. Men nu är det kanske läge att göra någon slags checklista med fokus på leksaker snart. Tänka lite större, liksom. Det ska finnas flera inspirerande grejer att välja emellan. Och viktigt att inte glömma: Leken som terapi.

Fyrtiosex veckor

Jag har tyvärr inte kunnat spåra källan helt, men detta uppges vara ett citat ur en krönika av Kelly Tainton i Adoptionscentrums medlemstidning (Årgång 2008):

"Tänk om invandrare inte är något man är,
utan något man gör vid ett givet specifikt tillfälle.
Tänk om adoption är namnet på en process, inte en individ.
Tänk om det är ett skeende och inte ett varande. 

Då finns det inga adoptivbarn.
Då finns det inga invandrarbarn.

Då finns det bara barn.
Till någon som älskar."