Nyfådda och nyfödda

Andra föräldrautbildningstillfället löpte på bra. Bortsett från lite för mycket tid att diskutera några frågor i smågrupper, samt att en av två filmsnuttar inte kändes supergivande, så var det väldigt intressant.

Vi pratade mycket om anknytning och tillit vilket ledde oss in på begreppet "nyfådd". Ett adopterat barn som kommer hem kallas ofta nyfådd. Det låter förstås logiskt eftersom föräldrarna nyss fått barnet, men det finns en till aspekt. Ordet anspelar på nyfödd, att ett adopterat barn i en del avseenden är som en nyfödd, hur många år barnet än är.

Kursledarna gav flera bra exempel på hur det skiljer sig att bli förälder till ett biologiskt eller adopterat barn. Ett barn som är hungrigt kan skrika och gråta, då får det mat, blir tillfreds och känner tillit. Men om man skriker och gråter utan att få mat, så slutar man till sist med att göra det, man riskerar att bli apatisk. Som adoptivförälder finns då inget annat sätt än att nöta, nöta, nöta för att kunna bygga upp tilliten och på så sätt också knyta an till sitt barn.

En annan tankeställare är att det kanske är lätt att tro att "En fyraåring kan jag lämna framför barnprogrammet medan jag snabbt går iväg till tvättstugan". Men med en nyfådd fyraåring är det viktigt att tänka: "Skulle jag lämna min nyfödda ensam medan jag gick i väg?". Nej. Hos en nyfådd kan det finnas kvar starka känslor kring separation.

Efter kurstillfället pratade jag och Tobias om att något att tänka på om vi adopterar är att sådan där egentid på tumanhand bara är att glömma den första tiden på ett helt annat sätt än om vi får ett biologiskt spädbarn. Men så mycket egentid som vi haft tillsammans under de här åren som vi längtat så känns inte det som någon av de större utmaningarna.