Vi blev nog alla tagna och berörda av filmen. Jag har varit så fokuserad på målet med att få barn och vår resa dit. Den här filmen fick mig att tänka mycket mer på vårt barns resa till oss. Tänk om vårt barn är där ute någonstans just nu, otröstlig. Hur ska jag kunna förklara för henne/honom att jag inte fanns där för henne/honom från starten? Att mamma var någon helt annanstans. Jag tror att en stor del av helgen kommer gå åt till att smälta de nya intrycken. Vad berättade filmen egentligen?
I kväll är jag och Tobias bjudna till våra härliga vänner Björn och Silvia. Där blir det att se den fantastiska dokumentärfilmen Tvillingsystrar! Jag har bara sett delar av den på Youtube och ser fram emot att se hela. Jag tror att rätt många vet historien. Den ena tvillingsystern adopteras till USA, den andra till Norge. Barnhemmet hävdar att de inte är syskon men adoptivföräldrarna, som vet bättre än så, håller kontakten och ur det växer en ljuvlig berättelse om systerskap fram.
En annan trevlig grej! En bok som jag beställt från Bokus landade i brevlådan i dag. Mary Juusela har skrivit Adoption - Banden som gör oss till familj. Jag ser sååå fram emot att läsa den!
Vi har inte diskuterat adoption min man och jag, men jag har ändå haft mycket tankar kring det. (Vi är inne i vår tredje ivf nu, och tänker göra minst en till om det skiter sig...) Mina tankar har handlat mycket om barnet, det etiska i att ta ett barn från sitt ursprung, de biologisk föräldrarnas motiv till att lämna bort sina barn osv... Läste ett blogginlägg där författaren menade att de allra flesta barnen inte är föräldralösa, till exempel. Hemskt mycket svåra frågor, tycker jag, och jag förstår att det kan vara tungt att gå föräldrautbildning. Jag får se var jag landar i det hela, och var min man landar. Som förälder är ju adoption ett fantastiskt äventyr, men hur blir det för barnet...
SvaraRaderaDet är verkligen många svåra frågor! För mig har just de frågor du beskriver alltid funnits med. Däremot har jag inte tidigare reflekterat lika mycket över att barnets erfarenheter hänger med, även om barnet är väldigt litet.
RaderaVi har diskuterat det ganska mycket och någonstans landar vi ändå i att det inte skulle kännas fel för oss att adoptera och att vi hoppas, om vi hamnar där, att också vårt barn ska känna att han/hon är där han/hon hör hemma.
Sedan är det viktigt med en öppenhet för oss, att barnet känner att han/hon är välkommen att ställa alla frågor och att vi ger så raka svar som vi kan.
Sen ska man inte glömma att det finns ju så många goda exempel där adoption fungerat alldeles utmärkt. Av det jag läst och hört hittills verkar det vara exempel där föräldrarna valt att antingen försöka att tysta ner adoptionen eller göra raka motsatsen, oombett prata en massa med barnet om dess ursprung, som inneburit störst svårigheter.
Men man vet ju aldrig! Alla är vi olika.
Har försökt kommentera flera gånger, men mobilen vill inte riktigt samarbeta.
RaderaJag vill bara tacka för dina tankar. Och det är ju som du säger, man vet aldrig. Med någonting faktiskt.
Vi får se var vi landar min man och jag. Om och när det kan bli aktuellt.
Tack för bra blogg!
/samma anonym som förut :)
Och varmt tack för dina tankar, säger jag! :)
Radera