Ett forum för barnlängtan

I dag var det ju då föräldrautbildning i Falun. Mina förväntningar var maxade inför den och … jag blev verkligen inte besviken! Visst, den tillförde inte supermycket ny information för vårt hushåll så här första tillfället. Men det var så otroligt givande att träffa alla, jag tror vi var 13 personer. Precis som jag väntat mig så var det något helt annat än den slutna ivf-bubblan. Här kunde vi prata om längtan efter att bli förälder och våra tankar kring det. Vi fick diskutera mycket i små grupper, vilket var suveränt. Man var aldrig i samma grupp som sin partner. Det blir ju väldigt intressant.

När det kommer till informationsbiten så var jag ju som väntat påläst uppöver öronen. Men det var kul att kunna hjälpa andra med frågor som kursledarna var osäkra på. Ingen skugga ska falla över kursledarna. De har andra arbetsuppgifter och jobbar med detta så få timmar, en vecka sammanlagt tror jag de sa, under året. Och det är ju min nyfikenhet som driver mig att ta reda på så mycket fakta som möjligt inför en eventuell adoption. Jag märker att även fast jag flikade in väldigt mycket, det blev nästan en grej, så hejdade jag mig ofta.

En annan intressant reflektion som både jag och min man gjorde var att vi vid något tillfälle halkade in i våra journalistroller. Det var under gruppdiskussionen när någon skulle anteckna. I min grupp hade jag tagit blocket, i min mans grupp var det han. Och sedan börjar man anteckna frenetiskt, håller ögonkontakten och nickar. Jag kan eventuellt ha råkat ställa någon följdfråga och vänt mig till någon för att be om en kommentar från den. Så känner man efter en stund "Men hallå där, hur hittade journalist-Lina hit egentligen?". Det var ju inte riktigt meningen.

Jag har som ni säkert förstår många fler tankar efter första utbildningstillfället. Men jag tror att vi stannar här. Senare i veckan berättar jag gärna om mina tankar kring att göra sista ivf:en parallellt med början av adoptionsprocessen. Men nu är det dags att sova efter en lång arbetsdag.

PS. Både jag och min man hade tänkt tanken att ta nån bild utanför lokalen, som ett minne från första tillfället, men vi får väl komma ihåg det nästa vecka i stället ...