Det goda samvetet

Tredje dygnet som köande. Fortsatt stabilt. Det kanske inte låter mycket för världen att jag varit lugn, till och med uppspelt ibland, de här i sammanhanget ynka tre dygnen. Men för mig betyder det mycket. Man vet aldrig hur man kommer att reagera på något.

Sett till att vi haft saker, ivf och adoption, att göra i över ett år och ständigt haft barnlöshetsoket över oss redan innan dess, ständigt tänka "vad kan jag göra annorlunda nästa gång?", "hade vi kunnat ordna med det pappret snabbare?" etc. så är denna period väldigt befriande.

Men jag är verkligen helt slut. Det är en helt sjuk urladdning att äntligen sprungit detta maraton och få vila. Det här höga tempot vi haft, inte minst perioden från att medgivandeutredningen blev klar till dess att vi hamnade i kö i måndags. Det har varit vansinne och kanske lite riskfyllt att utsätta hjärnan och kroppen för det egentligen. Men vi klarade oss igenom det helskinnade och ganska jättenöjda!

Än så länge är det väldigt skönt att inte tänka på några papper längre utan ägna tid åt annat med gott samvete.
Första träningspasset i dag! Första boken snart utläst!