 |
| Vi skickade iväg bland annat denna bild på barnrummet. Jag är sugen på att måla nån glad färg på väggarna. Kanske terapigöra när barnbeskedet kommit? |
Ni vet hur en del som ligger stegen före en kan berätta saker men man tänker inte riktigt på det förrän det händer? Jag kan säga att det verkligen är som att hormonerna konstant spelar mig lite olika spratt. Det är jag tämligen säker på att jag tidigare hört om adoptionsprocessen. Och jo, jag har väl reflekterat över det tidigare men ju längre insmetade vi är desto mer märks det att mitt välmående pendlar likt en kyrkklocka inför söndagsgudstjänst.
Igår grät jag, som jag nämnde, en skvätt när vi var tvungna att packa ihop barnkammaren. När jag satte ord på det i dag, när jag pratade med Tobias mamma, förklarade jag att det påminde lite om ivf:en. Det finns en chans att man är gravid, man börjar nästan tro det, tills man ser minustecknet på stickan. Med barnrummet blir det som att en del av en tror att man är nära att få barnbesked då man får se sitt barns rum framför sig. Tills man tvingas inse att det bara är att packa ihop grejerna. Här ska ännu på länge inget barn flytta in. Det är smärtsamt.
Men så i dag höll jag på att gråta av lycka i stället. Slängde iväg ett mejl till Barnens Vänner för att fråga hur bilderna såg ut och om det saknades något. Inom sju minuter fick jag svaret att de kikat på bilderna, att de var fina och att vi kan "tuta och köra". Åh, lättnad.
Man är som ständigt på tå, att få grönt ljus betyder så mycket. Bilderna har inte landat från framkallningen ännu. Men jag tänkte förbereda lite genom att klippa bildtexter. I dag kom också den engelska översättningen i brevlådan, så den är betald och ska skannas in för att sedan skickas till Barnens Vänner som i sin tur anlitar någon som översätter den till mandarin.
Tidigare i dag slog det mig att jag glömt att det ju finns ett till papper som jag och mannen ska skriva under och det skannas in för att sedan översättas till mandarin. Vår komplettering till medgivandet! Blev helt paff över att det gått en hel helg utan att jag tänkt på det, haha.
Apropå det här med hormoner och adoption: Jag tycker faktiskt att det borde vara varje adopterande kvinnas förbannade rätt att slippa mensen i nio månader. Vem ska man kontakta som kan ordna detta, tro? Försäkringskassan? Politiker? Den som fixar det, har eventuellt min röst.
Oh så fint barnrum ❤️ Och förstår hur smärtsamt det måste varit att packa ner , varm kram! Och sätt upp mej på slippa mensen listan när dom fixat det haha ��
SvaraRaderaTack Evelina! Jag har en känsla av att det inte kommer vara så få grejer och så här städat när vår familjemedlem väl hittat hem ;)
RaderaVi kanske får lov att starta ett uppror, haha! Kram
Gulligt barnrum!
SvaraRaderaTack. Är väl lite kalare än vi tänker oss det. Men känns som att vi kan få till något bra när det ääääntligen blir dags.
RaderaJa det är verkligen en emotionell berg-o-dalbana! Och den varar hur länge som helst! Målet är också så odefinierbart och man vet aldrig hur långt bort a det är. Och något stöd från samhället får man ju inte heller i den här processen :( Vare sig, före, under eller när man väl har fått sitt barn. Fast vi nästan behöver det mer än de som föder sina barn. Men den krokiga och backiga resan är väl värd det när man väl har kämpat och väntat sig igenom allt, belöningen är stor vid målet!
SvaraRaderaSå bra ni lyckades få ihop barnrummet till fotograferingen, jättefint! Kanske min "Världen"-tavla kan passa in sen ;)
Ja, tänk att man tar sig igenom det även fast det "borde" vara näst intill omöjligt. Jag tror att många inte heller törs söka hjälp, man är rädd att uppfattas som svag och att det ska vara till en nackdel fast det egentligen borde vara tvärtom. Tufft det där.
RaderaÅh, ingen dum idé om världstavlan! Får väl återkomma om det ;)
Nä och ibland sätter det faktiskt käppar i hjulen också. De flesta länder accepterar inte att man har haft en depression, jag gissar att de likställer det med allmän psykisk ohälsa. Men det är ju många ofrivilligt barnlösa som blir deprimerade och mår så dåligt att de blir sjukskrivna. Men det är liksom inte okej. Fast det är en helt naturlig reaktion på det man går igenom. Så det gäller att det inte står något om det i utredningen.
RaderaFast.... Då tycker jag nog att adopterande kvinnor gärna även ska få växtvärk (som menssmärtor fast oavbrutet i flera veckor), illamående, trötthet, ont i ligamenten, ...
SvaraRaderaEn kvinna som nyss plussade och som trots den stora lyckan har insett att det inte bara är att ”slippa mensen i nio månader”... ;-)
Lycka till!
Men då måste jag ändå kontra med att den oro, smärta, sveda och värk som många av oss adopterande kvinnor ständigt går runt med tills barnet anländer, en del av oss bär på den i åratal, på något sätt måste kompensera för illamående, trötthet och växtvärk i nio månader ;)
RaderaGrattis till plusset! <3
Titta så fint barnrummet blev! Men såklart konstigt att möblera bort sedan..
SvaraRaderaEn fråga: Vet att du skrev om att ni behövde redovisa er ekonomi. På vilket sätt gjorde ni det och har de några särskilda krav på hur mycket pengar som ska finnas på kontot? Det är vår stundande renovering som sätter griller i huvudet på mig..
Kram Karolina
Tack! Vi gjorde vårt bästa utifrån förutsättningarna ;)
RaderaDet är en särskild blankett som vi redovisat vår ekonomi på. Det står på både engelska och kinesiska på blanketten, så fyller man i siffrorna. Väldigt detaljerat, skulle jag säga. Viktigt också att ens inkomst stämmer med det som arbetsgivaren skriver att man har som inkomst etc.
Vi var lite oroliga eftersom vi hade ett billån just när vi fyllde i blanketten och funderade på om vi skulle betala av lånet, om det skulle se bättre ut. Men det går ju jämnt ut det där. Antingen har man ett lån, eller så är det tommare på sparkontot. Men för att få ett rakt svar på vad som är bäst för er är det absolut bästa att checka av med adoptionsorganisationen. En renovering höjer ju också värdet på boendet (förutsatt att man inte bor i hyresrätt).
Kram!
Jag tror att de flesta länder vill ha en redovisning av ekonomin och att det görs på olika sätt för varje land. Det är också olika från land till land vad deras krav på en bra ekonomi är. Men jag tror inte att vi generellt här behöver oroa oss så mycket för det. Om ni tar ett lån för renoveringen men ändå har en god ekonomi tillsammans så är det säkert ingen fara :) Men som Lina skriver så kan ni ju alltid kolla med adoptionsorganisationen vilka krav det/de land/länder ni är intresserade av har för krav och räkna lite på det. Vi har nu mitt i vår process fått ta lån både för att betala adoptionskostnaderna och renovering för att göra ett rum till barnet och det har inte varit några problem.
Radera