Var landar storken nästa vecka?

På nyårsafton kom det sjätte graviditetsbeskedet! De senaste fyra veckorna har vi faktiskt tagit emot ett graviditetsbesked i veckan, eller om det är fyra besked på tre veckor. Helt otroligt - eller bara åldern. Utöver det har det varit ytterligare några gravidnyheter, men lite mer ytligt bekanta. Jag och Tobias skojar lite om vilka som kommer meddela tillökning nästa vecka.

Handen på hjärtat så är det väldigt skönt att dessa glada storknyheter, som ju duggar så tätt, inträffar nu och inte i våras när vi var nedbrutna av den sista misslyckade ivf:en. Då hade jag nog nästintill brutit ihop, inte för att missunsammheten är klädsam men för att hjärta och sinne ibland inte riktigt fungerar rationellt. Och kom igen - vem med en misslyckad ivf färskt i minnet skulle palla med sex graviditetsbesked på kort tid utan att det bekom henne? Den kvinnan vore sjukt imponerande eller gjort av stål.

Nu känns det däremot hellugnt och roligt! Vi har vår spännande resa parallellt med graviditetsbeskeden och det är mysigt på något sätt.

Apropå den där väntade tillökningen nästa vecka, så vore det ju verkligen kronan på verket att nås av nyheten att storken hittat till någon som väntar barn från St Lucy! Jag tror inte att det kommit något barnbesked därifrån sedan september. I så fall har det kommit lika många barnbesked via vår organisation därifrån år 2015 som året innan, fem. Jag vet ju att vi är minst tio par härifrån som väntar och längtar, så låt oss hoppas på fler besked än så det här året.

Något som graviditetsnyheterna fått mig att fundera över är att jag längtar efter att få höra någon vän berätta att de är på gång att adoptera eller rent av meddela ett barnbesked. Vi kommer ju lära känna många adoptivföräldrar genom just adoptionen. Men jag undrar om det kommer finnas några vänner sedan tiden innan som också går igenom en adoptionsprocess. Det vore häftigt att få dela de upplevelserna.