Att stanna hos en - eller två

Snart är det dags att betala in medlems- och köavgift till den eller de organisationer som vi vill fortsätta vara medlemmar i. I januari det här året ställde vi oss i kö hos Barnens vänner, Adoptionscentrum och Barnen framför allt.

Barnens vänner fortsätter vi givetvis betala in till eftersom vi har vårt ärende där. Vi funderar på att fortsätta köa hos en av de andra, som en "Plan B" om det - ve och fasa - skulle visa sig att något skiter sig. Adoptionsvärlden är ju inte alltid stabil. Men vi tänker att vi inte behöver ta i så vi spricker, så att vara medlem och köande hos tre organisationer känns lite väl ambitiöst i detta läge. Troligt är väl att vi stannar hos Adoptionscentrum då de har kontakt med flest länder (som vi passar in i mallen för).

Senare kanske vi väljer att vara kvar hos Adoptionscentrum som medlemmar. Kanske kan det vara bra att fortsätta köa om vi vill adoptera om några år och då har kötid där. Fast som det är i dag är vi inne på att det förhoppningsvis i första hand skulle kunna bli en adoption via Taiwan och Barnens vänner igen i så fall och då spelar, i alla fall just nu, inte det nya ärendets kötid lika stor roll. Nu fick vi ju skicka in våra handlingar så fort vi var klara, menar jag, även om det kan förändras framöver. Men det sker nog inte över en natt även om man kanske får vara på tårna.

Alla dessa beslut, alla dessa slantar.

Det bra med att vara medlem hos organisationerna är ju att man får inbjudningar till träffar och föreläsningar och så kommer det en medlemstidning i lådan då och då. Hos Barnens vänner fortsätter vi väl troligen som medlemmar livet ut om adoptionen sker via dem. Man får ju som ett speciellt band med "sin" organisation.

Välkommen in i trasselsuddet

Jahapp, vi är redan framme vid första hindret. Att få nya papper där det blivit stavfel gick smidigt, vi har ombetts att slänga de gamla och så är nya på väg på posten.

Vi fick också svar av alla tre adoptionsorganisationerna att de tagit emot vår medgivandeutredning på mejlen. Barnens vänner ska läsa den vid tillfälle, liksom Barnen framför allt. Småpirrigt!

Adoptionscentrum däremot skrev att vi behöver skicka ytterligare papper. Det är en slags "ansökningsmapp" vi ska skicka in, vilken vi gissningsvis fått i januari när vi blev köande.

Vi blev förvånade eftersom när vi mejlade och frågade alla organisationerna för tre veckor sedan vad vi skulle tänka på när vi skickade in medgivandeutredningen, vad som är nästa steg, nåddes vi inte av denna information, åtminstone inte tydligt, utan ett kort svar om att vi skulle skicka "mappen med medgivandeutredning". Det tolkade vi utan krusiduller som medgivandeutredningen.

Trist att vi förstod helt fel. Men det är ingen fara i detta avseende. Tydligen kommer det ändå dröja lite innan de kikar på vårt ärende eftersom vi inte varit köande särskilt länge (ja, mentalt är det ju en evighet men i adoptionsmått och faktisk tid mätt bara nio månader …). Vi får helt enkelt vänta en tid på kölista innan det blir aktuellt att skicka någon ansökan till utlandet via Adoptionscentrum.

Nu är vi äntligen i adoptionssvängen. Men utöver att det känns fantastiskt att vara på gång, så känns det redan lite trasselsudd (skicka mer papper) och lite kalldusch (vänta på kölista). Misstänker att det är lika bra att vara beredd på att trasslet och kallduscharna kommer få tillfälle att bli mycket allvarligare och tuffare med tiden, så det är väl bra att man får vänja sig lite i taget.