Nu är nästa års avgifter inbetalade till Barnens Vänner och Adoptionscentrum så att vi fortsätter vara köande och medlemmar. Vi misstänker att vi råkat betala in för mycket till Barnens Vänner, verkar som att man inte behöver betala samma summa (2100 kronor) som första vändan. Till Adoptionscentrum däremot behöver vi troligen betala samma summa som för ett år sedan (drygt 2900 kronor) men vi ska dubbelkolla det också.
Nu våndas vi bara lite. Ska vi fortsätta som köande hos Barnen framför allt … Vi hade inte tänkt det, det kostar som vid första vändan 2800 kronor om vi tänkt rätt. Men tänk om det i slutändan visar sig vara en jäkla tur att vi faktiskt stannade där … Detta ständiga "Å ena sidan, å andra sidan" …
via GIPHY
"What would Gandalf do?" så att säga.
Efter fem år av längtan fann vi vår dotter i Taiwan. Nu längtar vi efter syskon.
Visar inlägg med etikett adoptionscentrum. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett adoptionscentrum. Visa alla inlägg
tisdag 29 december 2015
tisdag 8 december 2015
Att stanna hos en - eller två
Snart är det dags att betala in medlems- och köavgift till den eller de organisationer som vi vill fortsätta vara medlemmar i. I januari det här året ställde vi oss i kö hos Barnens vänner, Adoptionscentrum och Barnen framför allt.
Barnens vänner fortsätter vi givetvis betala in till eftersom vi har vårt ärende där. Vi funderar på att fortsätta köa hos en av de andra, som en "Plan B" om det - ve och fasa - skulle visa sig att något skiter sig. Adoptionsvärlden är ju inte alltid stabil. Men vi tänker att vi inte behöver ta i så vi spricker, så att vara medlem och köande hos tre organisationer känns lite väl ambitiöst i detta läge. Troligt är väl att vi stannar hos Adoptionscentrum då de har kontakt med flest länder (som vi passar in i mallen för).
Senare kanske vi väljer att vara kvar hos Adoptionscentrum som medlemmar. Kanske kan det vara bra att fortsätta köa om vi vill adoptera om några år och då har kötid där. Fast som det är i dag är vi inne på att det förhoppningsvis i första hand skulle kunna bli en adoption via Taiwan och Barnens vänner igen i så fall och då spelar, i alla fall just nu, inte det nya ärendets kötid lika stor roll. Nu fick vi ju skicka in våra handlingar så fort vi var klara, menar jag, även om det kan förändras framöver. Men det sker nog inte över en natt även om man kanske får vara på tårna.
Alla dessa beslut, alla dessa slantar.
Det bra med att vara medlem hos organisationerna är ju att man får inbjudningar till träffar och föreläsningar och så kommer det en medlemstidning i lådan då och då. Hos Barnens vänner fortsätter vi väl troligen som medlemmar livet ut om adoptionen sker via dem. Man får ju som ett speciellt band med "sin" organisation.
Barnens vänner fortsätter vi givetvis betala in till eftersom vi har vårt ärende där. Vi funderar på att fortsätta köa hos en av de andra, som en "Plan B" om det - ve och fasa - skulle visa sig att något skiter sig. Adoptionsvärlden är ju inte alltid stabil. Men vi tänker att vi inte behöver ta i så vi spricker, så att vara medlem och köande hos tre organisationer känns lite väl ambitiöst i detta läge. Troligt är väl att vi stannar hos Adoptionscentrum då de har kontakt med flest länder (som vi passar in i mallen för).
Senare kanske vi väljer att vara kvar hos Adoptionscentrum som medlemmar. Kanske kan det vara bra att fortsätta köa om vi vill adoptera om några år och då har kötid där. Fast som det är i dag är vi inne på att det förhoppningsvis i första hand skulle kunna bli en adoption via Taiwan och Barnens vänner igen i så fall och då spelar, i alla fall just nu, inte det nya ärendets kötid lika stor roll. Nu fick vi ju skicka in våra handlingar så fort vi var klara, menar jag, även om det kan förändras framöver. Men det sker nog inte över en natt även om man kanske får vara på tårna.
Alla dessa beslut, alla dessa slantar.
Det bra med att vara medlem hos organisationerna är ju att man får inbjudningar till träffar och föreläsningar och så kommer det en medlemstidning i lådan då och då. Hos Barnens vänner fortsätter vi väl troligen som medlemmar livet ut om adoptionen sker via dem. Man får ju som ett speciellt band med "sin" organisation.
söndag 29 november 2015
Adoptionskuriosa
Här är adoption i några siffror:
331 barn adopterades till Sverige förra året via AC, Bfa och BV.
47 av dessa barn adopterades från Taiwan.
Via AC kom flest barn från Kina förra året (39). Via Bfa från Taiwan (27) och via BV också från Taiwan (20).
2 av de kvinnor, eller drygt en procent, som adopterade via AC förra året var mellan 26 och 30 år. Så visst sticker man ut lite som 29-åring! (än så länge) Även om vi nu inte adopterar via AC ...
22 av de män, eller knappt 13 procent, som adopterade via AC förra året var mellan 31 och 35 år, i Tobias ålder alltså.
De flesta som adopterar via AC är mellan 36 och 45 år.
Fler siffror hittar du här hos Adoptionscentrum, här hos Barnen framför allt och här hos Barnens Vänner.
331 barn adopterades till Sverige förra året via AC, Bfa och BV.
47 av dessa barn adopterades från Taiwan.
Via AC kom flest barn från Kina förra året (39). Via Bfa från Taiwan (27) och via BV också från Taiwan (20).
2 av de kvinnor, eller drygt en procent, som adopterade via AC förra året var mellan 26 och 30 år. Så visst sticker man ut lite som 29-åring! (än så länge) Även om vi nu inte adopterar via AC ...
22 av de män, eller knappt 13 procent, som adopterade via AC förra året var mellan 31 och 35 år, i Tobias ålder alltså.
De flesta som adopterar via AC är mellan 36 och 45 år.
Fler siffror hittar du här hos Adoptionscentrum, här hos Barnen framför allt och här hos Barnens Vänner.
måndag 31 augusti 2015
Välkommen in i trasselsuddet
Jahapp, vi är redan framme vid första hindret. Att få nya papper där det blivit stavfel gick smidigt, vi har ombetts att slänga de gamla och så är nya på väg på posten.
Vi fick också svar av alla tre adoptionsorganisationerna att de tagit emot vår medgivandeutredning på mejlen. Barnens vänner ska läsa den vid tillfälle, liksom Barnen framför allt. Småpirrigt!
Adoptionscentrum däremot skrev att vi behöver skicka ytterligare papper. Det är en slags "ansökningsmapp" vi ska skicka in, vilken vi gissningsvis fått i januari när vi blev köande.
Vi blev förvånade eftersom när vi mejlade och frågade alla organisationerna för tre veckor sedan vad vi skulle tänka på när vi skickade in medgivandeutredningen, vad som är nästa steg, nåddes vi inte av denna information, åtminstone inte tydligt, utan ett kort svar om att vi skulle skicka "mappen med medgivandeutredning". Det tolkade vi utan krusiduller som medgivandeutredningen.
Trist att vi förstod helt fel. Men det är ingen fara i detta avseende. Tydligen kommer det ändå dröja lite innan de kikar på vårt ärende eftersom vi inte varit köande särskilt länge (ja, mentalt är det ju en evighet men i adoptionsmått och faktisk tid mätt bara nio månader …). Vi får helt enkelt vänta en tid på kölista innan det blir aktuellt att skicka någon ansökan till utlandet via Adoptionscentrum.
Nu är vi äntligen i adoptionssvängen. Men utöver att det känns fantastiskt att vara på gång, så känns det redan lite trasselsudd (skicka mer papper) och lite kalldusch (vänta på kölista). Misstänker att det är lika bra att vara beredd på att trasslet och kallduscharna kommer få tillfälle att bli mycket allvarligare och tuffare med tiden, så det är väl bra att man får vänja sig lite i taget.
Vi fick också svar av alla tre adoptionsorganisationerna att de tagit emot vår medgivandeutredning på mejlen. Barnens vänner ska läsa den vid tillfälle, liksom Barnen framför allt. Småpirrigt!
Adoptionscentrum däremot skrev att vi behöver skicka ytterligare papper. Det är en slags "ansökningsmapp" vi ska skicka in, vilken vi gissningsvis fått i januari när vi blev köande.
Vi blev förvånade eftersom när vi mejlade och frågade alla organisationerna för tre veckor sedan vad vi skulle tänka på när vi skickade in medgivandeutredningen, vad som är nästa steg, nåddes vi inte av denna information, åtminstone inte tydligt, utan ett kort svar om att vi skulle skicka "mappen med medgivandeutredning". Det tolkade vi utan krusiduller som medgivandeutredningen.
Trist att vi förstod helt fel. Men det är ingen fara i detta avseende. Tydligen kommer det ändå dröja lite innan de kikar på vårt ärende eftersom vi inte varit köande särskilt länge (ja, mentalt är det ju en evighet men i adoptionsmått och faktisk tid mätt bara nio månader …). Vi får helt enkelt vänta en tid på kölista innan det blir aktuellt att skicka någon ansökan till utlandet via Adoptionscentrum.
Nu är vi äntligen i adoptionssvängen. Men utöver att det känns fantastiskt att vara på gång, så känns det redan lite trasselsudd (skicka mer papper) och lite kalldusch (vänta på kölista). Misstänker att det är lika bra att vara beredd på att trasslet och kallduscharna kommer få tillfälle att bli mycket allvarligare och tuffare med tiden, så det är väl bra att man får vänja sig lite i taget.
fredag 9 januari 2015
Snabba puckar och långbänk
I dag ringde jag familjerätten i vår kommun för att trycka på lite och fråga om föräldrautbildningen som påbörjas i mitten av februari. Hon var lite frustrerad över att ännu inte ha fått tag i den person som ansvarar för utbildningen, hon ska ha kommit tillbaka till jobbet i onsdags. Men jag misstänker att har man just kommit tillbaka från lång julledighet så har man en del mejl/mobilsvar att beta av. Det känns ändå trist att inte veta hur det blir eftersom att vi lämnade in de papper som krävs redan i början av december. Vi vet lika mycket nu som då.
Eller, lite till vet vi. Veckan innan jul fick vi reda på att tolv personer är, var, anmälda till föräldrautbildningen och de tar in femton. Vi är inte anmälda ännu, så det skulle kännas lite snöpligt om vi blir utan plats. Dessvärre vet vi inte heller om det blir utbildning på förmiddagstid eller eftermiddagstid. När jag var i kontakt med föräldrautbildningen i november sa de att det troligen skulle bli förmiddagstider denna gång och vi kunde inte vänta längre utan var tvungna att stuva om mannens schema anpassat efter det. Om utbildningen nu sker på eftermiddagen kommer inte det kunna ändras tillbaka. Då får vi antingen se om det går att lösa med flex/semester, vilket kan bli svårt, eller om vi då blir tvungna att anmäla oss till en annan utbildning i en annan stad och då betala hela kalaset
själva. Hoppas då att vi kan hitta en inte alltför kostsam intensivutbildning.
tisdag 6 januari 2015
You gotta love to köa ...
Jag fick frågan vad det innebär att stå i en adoptionskö. Jag har ju bara varit i svängen några dagar, men benämns redan som expert av maken. Hähä. Så jag ska försöka bena ut begreppet på bästa pedagogiska sätt.
När jag säger att vi köar, så är det egentligen en slags förenkling av läget. Även om vi inte är aktuella för att börja adoptionsprocessen på riktigt, med hjälp av någon adoptionsorganisation, förrän vi blivit godkända av familjerätten i vår kommun så väljer vi att anmäla oss hos tre olika organisationer. Det är troligen i höst som kommunens politiker i socialnämnden, förhoppningsvis, kommer säga ja till att vi får adoptera.
En orsak till att det kan bli kö redan i Sverige hos organisationen, är om det land vi vill adoptera ifrån bara tar emot ett visst antal ansökningar per år från Sverige. Det datum när vi betalar in avgiften första gången blir vårt ködatum och avgör i vilken ordning vi sedan prioriteras när organisationen får skicka in nya ansökningar. Sedan är givetvis kön i det land man slutligen bestämmer sig för att adoptera ifrån ett kapitel för sig ...
Men back to Sweden:
Vi har blivit medlemmar hos den största organisationen, Adoptionscentrum. Dit har vi har betalat 2500 kronor i ärendeavgift och 475 kronor i medlemsavgift. Det innebär att vi blir adoptionssökande.
Samma sak gäller hos Barnen framför allt, BFA, dit vi betalat in ansökningsavgiften på 1800 kronor och medlemsavgiften på 425 kronor för att bli adoptionssökande.
Slutligen har vi blivit medlemmar i Barnens vänner, en lite mindre organisation. Att vara adoptionssökande samt medlem hos Barnens vänner kostar sammanlagt 2100 kronor i årsavgift.
De två avgifterna, som kan förändras, betalas en gång per år så länge som vi vill vara medlemmar och adoptionssökande hos organisationerna. För att vara adoptionssökande via organisationen, måste man vara medlem.
När jag säger att vi köar, så är det egentligen en slags förenkling av läget. Även om vi inte är aktuella för att börja adoptionsprocessen på riktigt, med hjälp av någon adoptionsorganisation, förrän vi blivit godkända av familjerätten i vår kommun så väljer vi att anmäla oss hos tre olika organisationer. Det är troligen i höst som kommunens politiker i socialnämnden, förhoppningsvis, kommer säga ja till att vi får adoptera.
En orsak till att det kan bli kö redan i Sverige hos organisationen, är om det land vi vill adoptera ifrån bara tar emot ett visst antal ansökningar per år från Sverige. Det datum när vi betalar in avgiften första gången blir vårt ködatum och avgör i vilken ordning vi sedan prioriteras när organisationen får skicka in nya ansökningar. Sedan är givetvis kön i det land man slutligen bestämmer sig för att adoptera ifrån ett kapitel för sig ...
Men back to Sweden:
Vi har blivit medlemmar hos den största organisationen, Adoptionscentrum. Dit har vi har betalat 2500 kronor i ärendeavgift och 475 kronor i medlemsavgift. Det innebär att vi blir adoptionssökande.
Samma sak gäller hos Barnen framför allt, BFA, dit vi betalat in ansökningsavgiften på 1800 kronor och medlemsavgiften på 425 kronor för att bli adoptionssökande.
Slutligen har vi blivit medlemmar i Barnens vänner, en lite mindre organisation. Att vara adoptionssökande samt medlem hos Barnens vänner kostar sammanlagt 2100 kronor i årsavgift.
De två avgifterna, som kan förändras, betalas en gång per år så länge som vi vill vara medlemmar och adoptionssökande hos organisationerna. För att vara adoptionssökande via organisationen, måste man vara medlem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)