Ett välbekant skoställ och tårarna

I dag landade kontrakten hos Barnens Vänner och vårt barnbesked räknas då som officiellt. Jag visade för svärmor vad BV skrivit, Hanna tog telefonen. Zoomade, tittade, log på ett nästan rört sätt jag inte sett tidigare. Jag visste inte om hon var ledsen eller glad och frågade vad hon tänkte på. Hon kände så klart igen skostället från bilder hemma och sa "Jag är glad. Vi ska få åka till Alfred". Då grät jag själv lite i smyg, för första gången sen samtalet i november. Nej, inte ens vid barnbeskedet 28 januari kom tårarna. Men nu. Ja, vi ska få åka till Alfred.

Slut på tisdag i Taiwan

Tisdag är slut och klockan är natt i Taiwan. Så nu ska Alfred ha fått sin present från oss och därför känns han i dag så där riktigt nära men samtidigt ännu längre bort. Vad tyckte han och hur reagerade han egentligen? Åh, vad jag hoppas vi får svar på det snart.

Stopp Asian Hate

Jag tar del av svenska asiaters berättelser och förstår att rasismen mot asiater ökat i och med pandemin, men vad jag förstår har vi inte ett statistiskt system som kan visa exakt hur mycket. 

I USA har det under året med pandemin rapporterats in 3 800 hatbrott, siffrorna innebär en fördubbling i vissa städer läste jag i annan artikel, mot amerikaner med asiatiskt påbrå och mörkertalet befaras vara stort. Under hashtagen #stopasianhate finns information och flera berättelser samlat.

Jag har tillgång till DN och där finns en del skrivet, SVT har också berört ämnet. Det finns mycket intressant och relevant berättat om rasism mot personer från Asien. Denna korta MTV-dokumentär finns på Youtube och förklarar på ett enkelt sätt hur stereotyper fötts i USA och varför, jag har nog tipsat om den tidigare.

Kors i taket och hot pot

Ja, kors i taket alltså. Har tänkt lite att vi borde kolla så vi verkligen har ordning på originalen och översättningar i vår adoptionsansökan inför kommande legalisering men skjutit och skjutit på det. Tills i dag. Under eftermiddagen började vi kolla på instruktionen och de papper vi hade, leta fram på mejlen det vi inte hade (skrivit ut) och otroligt nog verkar nu allt vara i sin ordning. Puh!

Igår gjorde vi hot pot! En populär rätt i såväl Kina som Taiwan. Poängen med rätten är att den inte tillagas på spisen utan man har grytan på bordet och lägger i de ingredienser man vill ha allt eftersom och sedan plockar ur. Jag hade köpt en färdig kryddpasta med sichuanpeppar som skulle fräsas i olja innan vatten hälldes på för att sedan koka upp innan man tillsatte det man ville ha i. I vårt fall handlade det om bland annat nudlar, tofu, svamp, pak choi, blomkål, broccoli och salladslök. Första munsbiten var så stark att vi knappt visste var vi skulle ta vägen. Som jag skrattade åt Tobias svettningar och jag själv fick bättre luftvägar än på månader (så skönt!). Hanna var modig och smakade, men höll sig sedan till naturella nudlar utöver att assistera oss med doppande. Halva kryddpastan nästa gång. För fler gånger blir det, bara not so hot pot. Krävs mer för att skrämma oss. Hanna var något besviken på middagen i dag, att det inte var en bubblande gryta mitt på bordet.

Det rör på sig!

I dag fick vi veta att kontrakten äntligen kunnat skickas från Taiwan igår! Vi fick också veta att lille Alfred kommer att få presenten från oss på tisdag. Åh, hoppas han gillar. Spännande att se om vi får nån bild på reaktionen, vi har bilder när Hanna tittar så fokuserat i pekboken på oss och även på när hon ser sångfilmerna.

Så lite praktiskt. Dokumenten beräknas anlända Barnens Vänner nästa vecka innan de sedan kommer till oss.

Drömscenariot ser därför ut som följer: 

1. Notarius Publicus (preliminärt i Uppsala) kan ta sig än pappren på fredagen och då även göra kopior. 

2. Vi kan hämta pappren från NP i början av veckan därpå.

3. På onsdagen (dagen före skärtorsdag) kan vi ta oss till Stockholm och hänga på låset hos UD som öppnar klockan 9, när det är klart hitta någonstans att kopiera om de åtta sidor som fått UD:s stämplar. Bege oss till Taipei Mission dit vi bokat tid innan och skickat betalning för expresshantering. Lämna akten där innan de stänger för besök klockan 12. Lämna förfrankerat rek-brev som de sedan skickar oss. Expresshanteringen tar 2-5 vardagar. Hade man haft chans att få dokumenten dagen därpå hade vi sovit kvar i Stockholm.

4. Boka tid för besök på biblioteket där vi kopierar akten så det utöver original finns tre kopior (till oss, till BV, till St Lucy som också får originalet).

5. Skicka pappren med rek till Barnens Vänner som skickar vidare till St Lucy som i sin tur skickar pappren till domstol i Taiwan.

6. Andas ut! Vänta. 

En längre väntan än väntat

Igår fick vi veta att det är först runt vecka 12-13 som pappren från Taiwan väntas komma till oss. Vi hade hoppats på veckan som kommer, så det känns ju trist. Men vi förstår samtidigt att St Lucy har mycket att göra , att omständigheter tillkommer och att jorden inte jämt kretsar runt oss osv. Så vi väntar tålmodigt. Tills dess får vi väl se till att veeeerkligen ha koll på de original och översättningar som vi har och att allt ligger i rätt ordning.

Jag brukar ibland roa mig med att bläddra i den reseguide jag köpte nån gång förra året och nu ikväll tänkte jag faktiskt öppna en taiwanesisk novellsamling som jag köpte vid samma tillfälle.

Pandemi och popcorn

Efter att ha varit stängt hela året, om jag inte missminner mig, på grund av pandemin öppnar nu Taiwan för adoptionsresor. Precis som tidigare gäller två veckors karantän och en veckas "får bara röra sig ute litegrann och måste rapportera kroppstemperatur", ändå värt ett hurra! Så skönt för dem som väntat.

Apropå pandemin så måste jag tipsa om SVT:s Utrikesbyrån där en hel halvtimme ägnas åt Taiwan och deras imponerande sätt att tackla Covid-19. Mycket, mycket sevärt!

Och mer apropå pandemin blev Hanna snorig, hes och hängig i tisdags, eller väl redan natten till tisdag. Troligen bara förkylning på grund av lättare kläder men fortfarande lite kallt ute. Men jag märkte i morse att också Jag var mör och hes bland annat. Troligen pollen, men jag Covid-testade mig under dagen. 

I kväll hade jag språkkursen och Hanna som egentligen skulle varit med sin farmor i och med att Tobias jobbar kväll (hemma), fick i stället sitta med mig på grund av symtom. Hon var så gullig och nyfiken på orden. Sen tröttnade hon men det gick galant ändå med platta och popcorn.