söndag 1 februari 2015

Konstiga husdjur och annat huvudbry

Jag har haft en period nu när jag inte googlat särskilt mycket på vare sig ivf eller adoption. Det är som att jag inte kommer någon längre vart just nu och det är rätt skönt. Det finns en del frågor jag har, både rätt privata och allmänna, som jag vet att vi får svar på längre fram. Jag behöver inte grubbla över det nu, det löser sig sedan.

När det kommer till ivf:en så ska jag ringa kliniken i morgon. Om jag räknat ut det rätt så är det dags för vår nästa ivf runt 25 februari. Första sprutan ska tas andra mensdagen. Då våra ägg sett starka ut men visat sig vara svaga vill jag gärna veta om vi har chans att få två ägg insatta. Det som talar emot det är vår ålder och att jag nu ätit äggförstärkare. Det som borde tala för det är att inget av våra befruktade ägg har överlevt många dagar utanför kroppen, inte de två som satts in heller i och för sig. Det här är troligen vårt sista försök. Vi vill kunna greppa efter så många halmstrån som möjligt.

En av alla frågor jag har när det kommer till adoption är att jag börjat undra över hur organisationer i andra länder ser på husdjur i hemmet. Ses det kanske som smutsigt att ha katter? Eller visar det bara att det är ett kärleksfullt hem? Alla länder, till exempel Taiwan som vi börjat snegla mer på, har ju inte en kö utan mer att man väljs utifrån vilka man är. I Taiwan är det den biologiska mamman som väljer vem hon vill ska adoptera hennes barn. Är katt ett vanligt husdjur i Taiwan? Eller är det konstigt, som att man skulle ha en emu eller sjöjungfru hos sig?

9 kommentarer:

  1. Efter lite googlande får jag fram att världens första kattcafé öppnade i Taiwan. Det borde betyda att de är vänligt inställa till katt i hemmet. I öveiga Asien (typ Sydkorea och Japan) finns ju många populära instagramkonton med katter. De vet kanske något på adoptionsbyråerna?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oh! Det låter ju lovande! :)

      Radera
  2. Just det, här är kattkafélänken: http://en.m.wikipedia.org/wiki/Cat_café

    SvaraRadera
  3. På gården där jag växte upp så fanns det både katter och en hel ladugård med mjölkkor
    i början då jag nyligen kom till gården så var jag rädd för djuren men mina adoptivföräldrar lät mig utforska djuren i min takt så då gick det över

    Mvh adopterad från Peru

    (jag är adopterad via adoptionscentrum 1986
    i dags läget så har inte AC det som adoptionsland )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så mysigt! Jag tror absolut att en miljö med djur är en god uppväxtmiljö. Jag hoppas bara att adoptionsorganisationer i olika länder också ser det så.

      Vänliga hälsningar
      Lina

      Radera
  4. Hihihi..."Sjöjungfru"...

    Många kramar till er!

    SvaraRadera
  5. Vi ska adoptera från Taiwan och när vi tog kort med vår katt på så tyckte vår organisation att vi inte skulle välja det kortet eftersom de inte ansågs så "fint" att ha husdjur. Jag vet faktiskt inte riktigt hur det anses med husdjur i Taiwan utan litade på vår organisations omdöme.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha, intressant! Ja, vi kommer väl också lita på organisationens omdöme när den dagen kommer.

      Radera

Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.

Vänliga hälsningar
Lina