Väntan

I dag är mammahjärtat tungt att bära. På jobbet går hjärnan på högvarv. Hemma är det tyst, för tyst och lugnt, för lugnt. Att mammahjärtat är tomt gör sig påmint för tydligt i dag. Jag kan inte helt sätta fingret på varför. Men kanske lite.

Nu har det gått en och två dagar sedan läkarbesöket och vi väntar på det där pappret från en vårdcentral. Det finns inget fast datum som säger "då är det klart" utan vi får bara snällt vänta. Så jag antar att de hjärnspökena har något med detta att göra. Det är inte första gången jag blir nere efter att ordnat intensivt med något, nuförtiden adoption och tidigare ivf, och sedan bara vara stilla. Vänta. Det är så tungt, men nu är i alla fall den här dagen nästan slut och i natt ska jag samla energi till nästa. Det kommer att bli bra.