Tidsfördriv och en framtidsdröm om saft

I går började jag göra i ordning en hylla som vi har i köket. Ni har säkert också en sådan hylla där man stoppar allt man inte riktigt vet var man ska lägga det. Jag rensade i alla fall bord allt från Icas adventserbjudande förra året och lika gamla (betalda) räkningar till ivf-papper, kokböcker och teförpackningar.

Det började egentligen med att jag inte vill ha en hylla full med papper precis vid köksbordet när vi ska skicka foton till adoptionsorganisationen och så fortsatte jag fundera på vad man vill ha i hyllan i stället. Voila, våra rara serviser och köksgeråd kändes bra. Trist att det som är så fint ska stå i skåp där det inte syns.

I dag har jag upplevt en sådan där riktigt rastlös dag efter jobbet, ensam hemma och lite så där tung i huvudet. Jag har inte haft en sådan där toppdag på jobbet riktigt. Det smittar av sig på adoptionstankarna som lätt pockar på uppmärksamhet, att vi står stilla. Det göder en inre stress i mig och kan verkligen gå från 0 till 100 på bara några korta ögonblick. Då är det perfekt med sådana här tidsfördriv kan jag känna för att inte bli så himla negativ i sina tankegångar.

Saftglasen som syns längst ner, förresten, är ett arv från mormor. Min mamma har glädjefyllda minnen från när hon var barn med just den saftservisen, kannan står på hyllan ovanför, och jag tänker att de här glasen ska hon dricka saft ur tillsammans med sitt barnbarn när hon hälsar på här. En målbild, om man så vill.