I dag har Tobias pratat med vår adoptionsorganisaiton Barnens Vänner för att bringa lite klarhet i var vi befinner oss i processen. Vi har tolkat det som att vi nu "när som helst" (vilket brukar ske inom 6-24 månader) kan få barnbesked. Det stämmer men nu har vi fått lite mer detaljerad information.
Som Tobias tolkar det är vi cirka tio familjer som har varsin ansökan hos Barnens Vänner just nu. Var någonstans i den högen som vår ansökan ligger spelar ingen större roll eftersom flera faktorer påverkar om vår ansökan är den som skickas till St Lucy eller inte. Till exempel hur öppna vi är för olika särskilda behov samt ålder på barnet eller om barnets biologiska förälder/företrädare har något särskilt krav. BV skickar ansökningarna i tur och ordning om inga sådana faktorer finns att ta hänsyn till.
Tobias tolkade det också som att vi kommer få veta om BV skickar vår ansökan (tillsammans med en eller två andra) till St Lucy när de blivit ombedda att skicka in någon ansökan. Sedan har ju troligen andra organisationer också ombetts att skicka in en eller två utredningar. Ibland blir man ombedd att komplettera med någon uppgift. BV varnade Tobias för att den här biten upplevs som väldigt jobbig för många, om man inte är den familj som sedan blir utvald och även väntan fram tills man vet det. Det kan ju bli några sådana vändor.
Det känns skönt i alla fall att nu veta lite fler detaljer om vad vi kan ha att vänta i vår väntan. Nu är lunchen slut och jag ska ta tag i arbetsdagen innan det är dags att bege sig mot Sala - där min kusin och moster hänger hela veckan!
Ja adoptionsvärlden kan svänga oerhört fort. Vi fick barnbesked i Indien för några månader sen men av olika skäl avbröts adoptionen. Oerhört tufft även om det bara gått 6 veckor sen BB. Någon vecka efter att den första adoptionen avbrutits fick vi ett nytt BB. Denna gången vågar vi inte fira förrän vi kommit en bra bit in i processen. Känns tråkigt att det är så men det är så oerhört påfrestande psykiskt att vänta, få olika besked, vänta igen osv. Osäkerheten vid adoptioner tär på en, åtminstone på oss. Men det är bara att kämpa på, för förr eller senare sitter man där med sitt lilla barn i knät. Hoppas på förr både för er och för oss! /Louise
SvaraRaderaTack för att du delar med dig, Louise. Vilken mardrömssits att hamna i. Jag förstår er rädsla för att hoppas. Men hoppas att ni snart har ert lilla barn i famnen.
RaderaOj vilken jobbig process och väntan! Visste inte att ansökningarna låg och väntade här i Sverige först ett tag. Vet ni hur lång den perioden kan vara? Är det därför väntan är så varierande? Är tiden i Sverige inräknad i den tiden?
SvaraRaderaHåller tummarna för att ni "passar in" och era papper skickas till landet riktigt snart!
Ja, det varierar i och med att ansökan skickas när St Lucy efterfrågar oftast två ansökningar för den biologiska mamman att titta på. Så beror det på om någon före eller efter en passar bättre in på förfrågan, då kan det ta kortare eller längre tid.
RaderaTiden i Sverige räknas in i tiden för hur länge det kan dröja fram till barnbesked, vilket då brukar kunna vara allt från ett halvår till två år.
Tack för peppen!